Med mina yngsta barn släppte jag därför taget om Disney och Bröderna Grimm och växlade över till berättelser om familjen och mig själv när det var läggdags. Det visade sig vara ett bra och enkelt sätt att både relationsbygga och finna en bra landning efter dagen med de små.
Någon har sagt att människan är ett berättande djur. Att vi berättar, förstår, kommer ihåg och lever via våra berättelser. Vid elden pågick detta i många tusen år och så är det också nu även om lägerelden numera ofta är utbytt mot lunchrummet eller kaffeapparaten.
Berättelserna handlar om livet självt och hur man ska hantera livet. Vi kommer alltså inte undan, inte ens på jobbet där de flesta av oss tillbringar merparten av vår vakna tid.
För en ledare på ett företag blir därför storytelling ett viktigt verktyg. Ett mjukt och emotionellt redskap vid sidan av maskiner och regelverk. Detta har storymedvetna företag och organisationer förstått och börjat utforska när de vill bygga relationer inom och utom organisationen och när de vill hitta emotionella berättelser för att befolka sina varumärken och nå framgång.
Vid sälj, organisationsutveckling, visionsarbete och sökande efter det gemensamma arvet kan berättelserna göra ett utmärkt jobb om man bara skördar dem och bygger en relevant repertoar.
Det finns numera vetenskaplig forskning med analyser och noggranna mätningar som behandlar storytelling som kommunikationsmetod . Men det finns också en nedärvd självklarhet som vi alla upplevt när vi berör eller berörs av en sann berättelse.
Berättandet är alltså inte bara något förpassat till sängkanten när vi lägger våra barn utan de finns berättande och lyssnade kring oss hela livet. Det är berättelserna som bygger oss till människor i de sammanhang där vi rör oss.
Detta är den självklara utgångspunkten för dem som ger sig in i Storytelling in and about Organizations eller Corporate Storytelling. Berättarkapitalet finns hela tiden där så det är bara dags att skörda och sätta det i arbete.
Nästa frukostseminarium då vi diskuterar sådant blir den 8 april.
Det behöver det inte alls vara, svarade jag. Det hela måste egentligen utgå från frågan varför vi är intresserade överhuvudtaget av att ge oss in i strategisk storytelling.
Låt oss säga att en organisation har en massa problem och att det finns flera "surdegar" och påstådda oförätter som dyker upp så fort man försöker samtala. Då kan man ge dessa berättelser plats men också driva processen så att det ena får ha sin tid och det andra sin.
Vi börjar, kan man säga, med ett pass där vi talar om händelser och erfarenheter som vi tycker är exempel på missförhållanden och svagheter i organisationen och samarbetet.
Sen kan vi fortsätta, kan man säga, med ett pass som visar hur vi är när vi är som bäst. Det där förstår alla bara man talar om det klart och tydligt utan en massa inlindningar.
Samla människor i grupper och låt dem tala om sina erfarenheter i kanske en timma. Styr dem så att de inte börjar tala om sina åsikter eller sina värderingar utan be dem i stället att hålla sig till händelser som de tycker säger något viktigt om relationerna i företaget eller organisationen och/eller förhållandet till kunder och andra intressenter.
Processledaren styr undan samtalen från analyserande åsikter och fokuserar istället vad som faktiskt hände. Vad hade vi alla sett om vi varit närvarande? Måla upp scenen. Efter en kvart, tjugo minuter, tar det fart och gruppen är snart svår att stoppa.
De här metoderna att samla händelser kan också fungera via intern- eller intranät.
Om man har en skördefest så kan man alltså låta en del av tiden handla om svagheter och missförhållanden, om de finns Sedan kan man fokusera på de berättelser som gör oss starka och vackra och slutligen på de berättelser som knappt ens har hänt men som vi gärna skulle vilja uppleva.
Jag brukar, helt frimodigt, påstå att var tionde person i vår kultur har en naturlig lust och läggning att berätta. Dessa finns i kamratkretsen, i släkten och självklart också på arbetsplatserna. Om man dukar bordet med en bra repertoar så blir dessa personer ofta nyckelpersoner i den muntliga spridningen av berättelserna.
Om det stämmer att var tionde har läggningen så är det lätt att räkna ut hur många berättare en organisation med 30, 300 eller 3000 medarbetare har. För att inte tala om dem med 3.000, 30.000 eller 300.000 kunder.
En poäng i organisationsberättande är alltså att berättelserna ska kunna få vingar och fungera också utanför sitt ursprungssammanhang. Det påverkar också dramaturgin i Corporate Storytelling. Inte så mycket hur och vem som berättar utan mer vad och när.
]]>• skörda sanna berättelser för att rädda och föra vidare viktig kunskap till nyanlända i flocken.
• förflytta varumärken i den meningen att man i en förändringsprocess vill försöka ändra sig, kanske från förvaltarkultur till proaktiv servicekultur.
• stötta grupputveckling för att bli mer framgångsrik i produktionen av varor eller tjänster.
• visa och stödja önskade värderingar.
• lära från sina framgångar och misstag genom att berätta om viktiga händelser.
• arbeta för förändring genom att proaktivt prova och visa nya tänkbara sätt att arbeta.
• i realtid berätta om organisationens arv och historia genom att löpande skörda stories om viktiga händelser.
När jag möter företag och organisationer är det därför alltid viktigt att tala om dessa tankar för att enas om en liknande målbild innan vi inleder i en Storytellingprocess.
]]>För att komma i gång och involvera kulturbärarna är inspirationsföreläsningen helt nödvändig. Därför inleder jag alltid med en inspirationsföreläsning fylld med exempel från olika företag och organisationer.
Så här gjorde de, så här gjorde andra. Därför valde detta företag dessa berättelser. Beroende på strategi kan det handla om att välja berättelser för rekrytering, sälj, marknadsföring, ledarskap på varumärkets insida, kunskapsöverföring etc.
Tidsåtgången för att genomföra en liten fungerande workshop är halvdag. Sen kan man förstås utveckla processen på olika sätt vilka behov man har och vilka mål man hoppas nå.
Jag skräddarsyr alltid workshopen efter organisationens kultur så att deltagarna blir väl medvetna om att jag förstår deras verksamhet och deras tankar inför framtiden.
Man kan förstås också börja med en mindre inspirationsföreläsning för att därefter ta ställning till om man vill gå vidare med en skördefest. Detta kan vara ett lämpligt steg när man vill övertyga exempelvis en ledningsgrupp innan man väljer en del av organisationen som ska få en workshop.
Det går också att låta det hela ta lite mer eventartad riktning i samband med kickoff eller personal- eller kunddag.
Hör av dig om du vill veta mer.
]]>"– Jag satte mig i min gamla poemfåtölj och grät. Jag lipade som ett barn för jag var så ledsen.
– Jag är förtvivlad över det som hänt.
– Nu har man plockat in vad man anser vara skickliga konsulter som ska undersöka det här från början till slut.
– Det är så här, att jag har hela tiden sysslat med Ikeas kommersiella del, att sälja stolar, kaffekoppar och allt vad det är. Så jag har haft väldigt lite att göra med Ikeas fastighetsavdelning.
– Jag är förfärligt, förfärligt ledsen.
– Vi försökte i varje fall uppträda anständigt själva."
Se där. Typisk Kampradregi som tar sig hela vägen in i tidningen, snacka om skicklig PR. Han gråter i sin Ikeafåtölj... han kommenterar dyra konsulter med att de anses vara skickliga... han är bara en enkel försäljare inom möbler och porslin...en förfärligt, förfärligt ledsen handelsman.
Och som sagt han gråter, nästan som en olycklig japansk direktör som gråtande ber om ursäkt.
Det här är nog unikt i vårt land. Inte bara att han kanske känner så här och vågar visa det, han grät ju för övrigt i Svt hos KG Bergström också.
Min tanke går förstås till den emotionella kommunikationen, en arena där storytellingen i regel också rör sig. Den här typen av utspel och regisserad publicitet skapar stories och påverkar snacket.
Något för politiken?
I politiken har vi detta valår, så vitt jag kan se, ännu ingen som tagit den emotionella rollen. Märkligt eftersom människor berörs av emotionell kommunikation. Någon i allianspartierna, eller bland de rödgröna, kanske skulle axla den. Rollen är ju fortfarande, som sagt, obesatt...
Men det kräver ju förstås att vederbörande också har kontakt med sina känslor.
Jag har själv ett förflutet både som journalist, journalistlärare på Journalisthögskolan och som PR-konsult innan jag gick helt in på Corporate Storytelling för 10 år sedan. Med den bakgrunden vill jag gärna tillägga att jag inte tycker det är något konstigt att Expressen publicerar detta. Jag tycker det är bra läsning men framförallt skickligt av Kamprad själv att ha det inflytandet över vad tidningen skriver.
PS. Ikeas fåtölj Poem kom först 1976. Den är gjord av skiktlimmat trä. Den har senare utvecklats under namnet Poäng. DS
]]>Läs mer här.
]]>Bill nummer 2 heter Bill Gates. Tillsammans med några kamrater startade han Microsoft Corporation i södra USA 1975. Några år senare ringde hans mamma och övertalade Bill att flytta hem till vackra Seattle med sitt lilla bolag. Idag styrs hela Microsoft från huvudkontoret i Seattle. Och vad företaget har betytt för regionen är lätt att räkna ut...
Bill nummer 3. Den givna utmaningen för Seattle är nu att ställa sig frågan: ”Who will be our next Bill?”
]]>