Hej storytellervän. Detta är det sextioåttonde nyhetsbrevet från Storytellers. Du är en av cirka 3.600 prenumeranter och du får det för att du bett om det eller för att vi samarbetat i storytelling / storylisteningsammanhang.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Det har varit en intensiv månad sen sist med mängder av seminarier, workshops och olika typer av storyproduktioner. En kul produkt är boken "Glädjen tillbaka i ateljén - och 29 andra berättelser från Skatteverket Mälardalsregionen".
Den ska nu spridas i organisationen och visa Skatteverkets medarbetare det moderna bemötande som visar hur man går från att se folket som skattepliktigt till att se oss alla som medborgare som behöver service och aktivt positivt bemötande.
Alla medarbetare kommer att få denna färggranna bok som inte ett dugg påminner om en vanlig rapport eller ett normalverk i en myndighets skriftserie. Det är helt enkelt bemötandeberättelser från den moderna myndigheten.
Jag har också jobbat för Näringsdepartementet och Vinnova sen sist. Jag reser runt i Hyresgäströrelsen och har träffat SSU:are på Bommersvik. Jag har försökt inspirera dessa unga socialdemokrater i deras jakt på nya berättelser. Politiken och folkrörelserna behöver nya berättelser och det är spännande för mig att få bidra med mina perspektiv.
Jag har jobbat med chefer hos Sweco Arkitekter och träffar nu flera kommuner och även delar av Svenska Kyrkan. Alla behöver sina berättelser. Inte minst Svenska Kyrkan som ju har svårt att attrahera de unga för närvarande.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag har också, i omgångar, träffat alla chefer i Landstinget i Kalmar län. Där har man stora ambitioner och tror att man på sätt och vis kan berätta sig in i framtiden med hjälp av sanna emotionella berättelser om verkliga händelser i landstingsvärlden. Det tror jag också.
Här är ett spännande exempel på service. En berättelse hämtad från småländsk verklighet:
"Ambulansen hade kört en medelålders svårt sjuk man från gården i södra Småland till universitetssjukhuset i Lund. Det var en rätt ordinär sjuktransport.
I Lund kunde man bara konstatera att det var inte mycket mer att göra. Det handlade om dagar, kanske timmar, sen skulle patienten avlida. Mannen hade hela tiden bett läkarna om raka och öppna besked.
När mannen fick informationen och insåg allvaret började han släppa taget. Men han bad, ja nästan bönade ambulanspersonalen att de skulle skynda sig så han kunde få dö hemma på gården.
Ambulanspersonalen kontaktade då sambandscentralen och frågade om de kunde få slå på blåljusen och skynda hem till mannens gård. En så kallad Prio 1-körning.
De fick tillstånd, slog på blåsljusen och sirenerna och trampade gasen i botten.
Några timmar senare var de framme, hjälpte mannen in i huset, där de satte honom i favoritstolen. Där dog han i sitt eget hus med ett milt leende över läpparna."
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Berättelserna bär kulturen och kulturen finns i alla mänskliga sammanhang oavsett om vi letar efter de kulturbärande berättelserna eller inte. Det är en viktig framgångsfaktor att söka efter och skörda de sanna berättelserna om man vill sätta kulturkapitalet i arbete.
När jag träffade SSU-ungdomarna utmanade jag dem genom att säga att de alla förmodligen har varit med om något som gjorde att de valde att engagera sig i ungdomsförbundet. Jag bad dem tänka efter, reflektera och berätta.
Jag vet att varje individ bär en liten del av det pussel som sammantaget är organisationens varumärke. En SSU-berättelse som gjort starkt intryck på mig är denna:
" Det finns en ung man med irakisk bakgrund som i dag är aktiv medlem i SSU.
Han var en ung pojke i 12-13-årsåldern när familjen tvingades fly från Irak. Familjen tog vägen via Iran där de väntade en tid för att därefter försöka ta sig till Europa.
I väntan på möjlighet att komma till Europa lekte pojken med några andra barn på gatan i den iranska staden. De spelade fotboll, busade med varandra och hängde runt som barn gör mest.
En dag hörde pojken att det skulle ske något spännande nästa dag borta i den stora parken. Det talades om att man skulle stena en kvinna till döds.
Pojken förstod inte riktigt dramat utan tyckte att detta lät som ett spännande skådespel som han gärna ville se. Han berättade för sin mamma att han tänkte springa bort till parken dagen därpå och titta på steningen av kvinnan.
– Är du inte klok, sa mamman. Du går ingenstans i morgon. Du stannar här i vår bostad hela dagen. Det kommer aldrig på fråga att du får gå dit och se på detta barbari.
Pojken lydde förstås sin mamma och stannade hemma hela nästa dag. Mamman försökte genom samtal få honom att förstå att detta vanvett var just en av orsakerna att de skulle lämna landet.
Nästa dag fick han gå ut igen och han och hans kompisar sprang då bort till parken för att se om det fanns några spår efter steningen.
Det gjorde det.
De kunde se kastade stenar och de såg blodfläckar. Gropen var igenskottad och det fanns förstås inga åskådare kvar på platsen.
När han stod där i skuggan av ett träd började han sakta utvecklas från barn till ung man. Han förstod i detta isande ögonblick vad steningen visade.
Han lovade sig själv i denna stund att om han någonsin kom till ett land där mänskliga rättigheter gällde så skulle han göra allt han kunde för att övergrepp som dessa aldrig ska få inträffa. Ingenstans i världen. Han skulle samarbeta med andra unga och jobba för en bättre värld.
När han kom till Sverige frågade han runt hur han kunde engagera sig för mänskliga rättigheter. Någon sa då - SSU.
Därför är han i dag aktiv i detta ungdomsförbund."
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Den 14 februari är du som prenumererar på mitt nyhetsbrev välkommen på ett seminarium som jag håller i Stockholm speciellt för er prenumeranter. Det är gratis och vi träffas på Hornsgatan 52 vid Mariatorget.
Det börjar 08.30 prick och håller på till 10.00. Därefter kan den som vill stanna och ställa frågor göra det.
Jag bjuder på kaffe.
Jag vet att det kommer att bli fler som vill komma än vad jag har plats för. Därför går jag strikt på turordning. Den som anmäler sig först får första platsen och så vidare.
Jag kommer att berätta om hur man arbetar med Storytelling. Jag svarar på era frågor och försöker anpassa mig så mycket jag kan efter era respektive organisationer och företag.
Min bok Storytelling befolkar varumärket kommer jag att sälja till den som vill för specialpriset 200 sek. Kontant mot kvitto.
Jag återkommer till er som fick plats efter att ni mejlat svaret Seminarium ja tack genom att vända detta mejl.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Det var allt för denna gång. Jag som skriver nyhetsbrevet heter Matts Heijbel. Jag är författare och journalist med socialantropologisk bakgrund.
Jag arbetar sen tio år med Corporate Storytelling och har som storyteller haft flera hundra uppdragsgivare i Sverige och utomlands.
Nyhetsbrevet är mitt sätt att hålla kontakt med människor som är intresserade av denna emotionella kommunikation som leder företag och organisationer till framgång. Corporate Storytelling kan användas i rekrytering, ledarskap, marknadsföring, sälj och i odlandet av starka varumärken och företagskulturer.
Vill du inte ha det längre så vänder du bara mejlet med ett Nej tack! så plockar jag bort dig ur sändlistan.
Hej så länge hälsar
Matts Heijbel
Stockholm / Grödinge 1 februari 2012
"Ambulansen hade kört en medelålders svårt sjuk man från gården i södra Småland till universitetssjukhuset i Lund. Det var en rätt ordinär sjuktransport.
I Lund kunde man bara konstatera att det var inte mycket mer att göra. Det handlade om dagar, kanske timmar, sen skulle patienten avlida.
Mannen fick informationen och insåg allvaret. Han började släppa taget. Men han bad, ja nästan bönade ambulanspersonalen att de skulle skynda sig så han kunde få dö hemma på gården.
Ambulanspersonalen kontaktade då sambandscentralen och frågade om de kunde få slå på blåljusen och skynda hem till mannens gård.
De fick tillstånd, slog på blåsljusen och sirenerna och trampade gasen i botten.
Några timmar senare var de framme, hjälpte mannen in i huset, där satte han sig i favoritstolen och dog med ett milt leende över sina läppar."
När detta blev en grej insåg man att vinet måste förvaras i flaskor. Inte i fat för då försvann bubblorna.
Så här skriver också Kerstin Nilsson i Aftonbladet apropå produktanekdoter:
Madame Lily Bollinger, som 42 år gammal ärvde det anrika champagnehuset Bollinger, visste svaret när hon en gång fick frågan.
" Jag dricker det när jag är glad och när jag är ledsen. Ibland dricker jag det när jag är ensam. När jag har sällskap anser jag det vara obligatoriskt. Jag smuttar på det om jag inte är hungrig och dricker det när jag är hungrig. I övrigt dricker jag det aldrig såvida jag inte är törstig."
Det är klart att man kan bli bländad av Champagne, Post it och Västerbottensost. Men glöm inte att varje mänskligt sammanhang har sina berättelser. Inte bättre inte sämre bara annorlunda.
Det kan vara hur man löser en fråga på förskolan. Hur man löste ett problem i framvagnen på en bil eller hur man överhuvudtaget fick idén till sin verksamhet.
Berättelsen finns. Det är bara att söka, finna och skörda. Det kallas Storytelling och det är faktiskt en narrativ vetenskap.
PS. Winston Churchill lär ha sagt att:
" Champagne ska vara kall, torr och gratis!"
Se där. Låna gärna in en färgstark kund eller konsument i ert storyarbete. DS.
]]>Antalet prenumeranter är nu närmare 3600.
Det aktuella brevet finns på länken här under
]]> Nyhetsbrev 67Hej Storytellervän. Så var det dags för Nyhetsbrev nr 67 från Storytellers. Du får det här för att du anmält dig via nätet eller för att du varit på några av mina seminarier och skrivit upp dig eller för att vi har samarbetat i storytellingsammanhang.
Ni är närmare 3600 prenumeranter nu.
I nyhetsbreven tar jag upp tankar och händelser kring storytelling som passerat mitt huvud och storytellinghjärta sen sist. Jag som skriver brevet heter Matts Heijbel. Jag är författare och journalist med socialantropologisk bakgrund och jag arbetar envetet med storytelling i och om organisationer sen drygt tio år.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Vi är alla människor. När vi uttrycker detta att vara människa berättar vi från hjärtat var vi kommer ifrån, var vi befinner oss, vart vi är på väg och meningen med att vi överhuvudtaget finns till som del av en flock.
Detta gäller alltså även på jobbet, där vi tillbringar en stor del av vår vakna tid. Tribens folklore om allt detta och om varför våra kunder / klienter / ägare / medarbetare ska förstå denna kultur är utmaningen i Corporate Storytelling.
Det gäller alltså även för företag, myndigheter, kommuner och ideella organisationer. Bästa storyn vinner och utan story finns du helt enkelt inte.
Sök och skörda berättelser som befolkar varumärket och begripliggör därför era varor, tjänster eller myndighetsuppdrag.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag är nu bland annat involverad i ett rätt stort storytellingprojekt för Skatteverket Mälardalen. Jag har också haft tillfälle att träffa de centrala kommunikatörerna i Skatteverket sen vi hördes senast.
Skatteverket vill att det ska vara lätt att göra rätt och de vill bygga en modern servicemyndighet med ett öppet ansikte. En myndighet som bland annat vill framstå som offensiv och hjälpsam. Då kan berättelser från verkligheten vara användbara som till exempel den här om mannen som väcktes av en gryningsräd:
"Ibland får Skatteverket och Kronofogden domstolsbeslut som gör att de kan komma oanmälda för att söka igenom en bostad eller ett kontor. Som i det här fallet med en man i 35-årsåldern som fick rätt stora belopp insatta på sina bankkonton utan att han redovisade pengarna i sina deklarationer. Han var inte registrerad som näringsidkare.
Mannen var teknisk konsult och utbildare via Internet. Hans kunder fanns över stora delar av världen vilket innebar att han ofta satt hemma i sin lägenhet och jobbade på nätterna när kunderna i andra delar av världen var vakna.
Han var en välutbildad, it-kunnig person. Något av en datanörd som levde ensam i sin tvåa och som inte hade skaffat sig någon familj. Kanske delvis för att han sov när andra var vakna.
Tidigt en morgon ringde det på dörren. Han gnuggade ögonen och plockade åt sig sin morgonrock. Han hasade mot dörren i sina tofflor medan dörrklockan ringde upprepade gånger.
– Jag kommer, ropade han.
När han öppnade dörren stod där en skatterevisor och en kronofogde som begärde att få komma in. I handen hade de revisionsbeslut och domstolsbeslut. Nu skulle de tillsammans med sina experter söka igenom datanördens hem och hans dator i jakt på bevis att han undanhöll pengar.
Mannen insåg att det inte var mycket att göra åt det hela. Medan han satt med och småpratade i köket med den ansvarige från Skatteverket kopierades hans hårddiskar och man sökte igenom lägenheten från golv till tak.
I en kartong i garderoben hittades 90.000 kronor i kontanter.
– Jag ville väl hålla undan dem från Skatteverket suckade han.
Kontoutdrag visade att pengar också sattes in på ett konto i Schweiz. Då tittade han vemodigt ut genom köksfönstret och satte sen långsamt på kaffebryggaren så att han och skatterevisorn skulle få sig en kopp. De satt och småpratade medan det vändes och plockades i rummen.
När skatterevisorn och mannen träffades några dagar senare hade revisorn med sig blanketter för att registrera mannen för moms och arbetsgivaravgifter, vilket han genast gjorde. Mannen krävdes senare på skatter och skattetillägg.
Numera har han regelbunden kontakt med Skatteverket. Han ber om råd, går på informationsmöten och försöker göra allting rätt med utlandsmoms och andra uppgifter.
För honom blev gryningsräden ett uppvaknande och han har vant sig vid tanken att vara en del av systemet trots att han jobbar via nätet och i stor utsträckning internationellt."
En berättelse om Skatteverket som visar både en offensiv och hjälpsam hållning. Skatteverket har för övrigt nyligen fått pris bland annat för sitt arbete med bemötande och service också i svåra situationer som i denna berättelse.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag läste att Ingmar Bergmans anteckningslappar till hushållerskan gick på auktion för väldigt stora belopp. Lappar om att köpa ost eller något annat vardagligt får ett värde eftersom de visar något om en stor svensk konstnär. Han är skrivit dem och ägt dem. De har god proveniens skulle de säga på Antikrundan.
Corporate Storytelling är i regel inte så inriktad på det förflutna. I stället handlar det mest om att söka och bygga berättelser som leder till framtida utveckling. Organisationsutveckling, rekrytering och framåtriktande ledarskap. Och berättelser som adderar värden till det man säljer.
Det hindrar ändå inte att företagen också kan spara och visa upp "värdelösa" lappar eller föremål som visar något viktigt om organisationens kompetens som har relevans än i dag. Som när besiktningsföretaget sparar en nästan avsliten vajer för att visa att de var och är framme i tid. Det är deras uppgift. Eller kanske anteckningar från ett möte då viktiga framtidsbeslut fattades som vi behöver bli påminda om som en del av en kultur. Vi kan behöva påminnas om att framtiden alltid finns omkring och ibland oss.
Jag hade en gång uppdrag för ett mjukvaruutvecklingsföretag som ville ställa sin första pc i en monter för att medarbetare och kunder skulle bli påminda om grundarens tidiga insatser som bäddade för dagens framgångar.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Det inträffar mänskliga möten varje dag i och kring företag och organisationer. Mötens som kommer att leva kvar som berättelser. Som ett kulturkapital långt in i framtiden. Som visar vad vi som organisation menar när vi säger att vi är exempelvis öppna, pålitliga och stödjande i vår verksamhet.
Just nu är jag involverad i förskolor och skolar i Nacka kommun. De kommunala skolorna i Nacka är framgångsrika och kommunen satsar hårt på att bli bäst på skolfronten, inte bara i kommunen utan i landet.
Då behöver de berättelser som stärker denna bild och bevisar att de lever som de lär. Kan dessa berättelser få spridning så lockar de till sig de bästa lärarna och skolledarna. Och elever kan dras dit med rätt berättelser. Dessa berättelser finns redan i kulturen och det är dessa Nacka nu skördar och sätter i arbete.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag har i de senaste nyhetsbreven delat ut lite biljetter till mina seminarier. Principen är att de som svarat först att de vill ha en biljett får en. Den här gången tänkte jag dela ut två ex av min bok Storytelling befolkar varumärket. De två som först svarar: Bok Ja Tack! kommer att få en bok med posten.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Det var allt för denna gång. Jag som skrev heter Matts Heijbel. Om du inte vill vara med på sändlistan längre så svara med ett Nej Tack så plockar jag genast bort dig. De av er som varit med från början har nu fått 67 stycken nyhetsbrev. Det finns ett nyhetsbrevsarkiv på storytellers.se om du vill se vad de har handlat om genom åren.
Tack för den här gången.
Stockholm / Grödinge 21 december 2011
Matts Heijbel
Kulturkapitalet sitter nästan som på näsan, alldeles framför dig, brukar jag säga. Du behöver inte hitta på något. Denna folklore ligger och väntar på att bli sedd och skördad.
På sätt och vis har Antikrundans provenienssnack med detta att göra. Proveniens är uppgifter om ett objekts tillverkare, ursprung, hemvist och tidigare (oftast berömda) ägare.
Det är arkivvetenskap, men ordet förekommer också inom historia, konst och inom antikviteter och museivärlden.
Den viktiga skillnaden inom Corporate Storytelling och Storylistening / Storytelling in and about organizations, är att vi har lämnat museet...
Elizabeth Taylors diamanter, Churchills cigarrer eller diverse obegripliga religiösa reliker kan vänta här.
Nu är det nutid och arbete.
Vad gör vi nu och i morgon? Vad vill vi göra? Där rör sig tankarna kring Corporate Storytelling.
Men här handlar det om generationsutveckling, ledarskap, rekrytering och de berättelser som är verkliga i dag och som blir folklore om 100 år. Vi bygger framtidens berättelser. Tiden har inte stannat.
Vi har ett framtidsuppdrag.
Det fantastiska är att allt finns redan här och nu. Dagens foklore kan guida oss in i framtiden. Då är det Corporate Storytelling vi talar om när den är som bäst. Bygga framtid.
Inte nostalgisk filosofi.
]]>Hej Storytellervän.
Det är så dags för det 66e nyhetsbrevet från Storytellers.se. Här berättar jag som vanligt lite om vad som händer med anknytning till Storytelling och organisationskultur. Jag som skriver detta och alla tidigare nyhetsbrev heter Matts Heijbel. Jag brukar efter alla dessa år lite skämtsamt kalla mig Sveriges Mr Storyteller.
Jag är författare och journalist med socialantropologisk bakgrund och arbetar med Corporate Storytelling och Storytelling i och om företag och organisationer sen slutet av 90-talet. Min bok Storytelling befolkar varumärket används numera brett av dem som vill bygga berättande organisationer.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Den 17 november har jag ett seminarium på Kvalitetsmässan som pågår på Svenska Mässan i Göteborg. Cirka 300 betalande personer har anmält sig till mitt seminarium som har nummer 126.
Jag frågade då om jag kunde få några fribiljetter för att dela ut till mina nyhetsbrevsläsare.
Det fick jag.
Så om du vill och kan komma så mejlsvara omgående ordet seminarium genom att vända detta brev. Om du blir bland de fem första så är du välkommen som min gäst på seminariet i Göteborg den 17 november kl 08.30 - 09.50. Jag kontaktar de fem första.
De första 5 som mejlar får alltså fribiljett av mig. Erbjudandet ger utöver mitt seminarium också tillgång till alla de öppna delarna av mässan med debatter, intervjuer, öppet hus mm.
Läs mer om den gigantiska Kvalitetsmässan på www.kvalitetsmassan.se
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag har den senaste tiden blivit intervjuad av flera tidningar. De är ofta intresserade av att tala om arbetsgivarvarumärket, s k Employer Branding och organisationskulturens betydelse för att locka till sig rätt medarbetare och för att bli framgångsrika på marknaden genom att bli mer berättande.
De där två sidorna, locka med berättelser, sälja med berättelser är två sidor av ett storytellingmynt om man så vill. Genom att lyssna, skörda och använda berättelser blir man synlig som kultur.
Jag har länge propagerat för att företagen borde skaffa sig kulturchefer. Klart utpekade personer som inser att det alltid finns ett kulturkapital och att det är viktigt att man stimulerar det när man odlar och laddar sin varumärken.
En av dessa kulturchefer är E-handelsföretaget Klarnas Martin Grauers som dessutom blivit utnämnd 2011 till årets mest inspirerande medarbetare av 4potentials och tidningen Metro. Han är en kulturbärare och arbetar med kulturen som kraft.
Jag är övertygad om att kulturchefer, ofta placerade på HR-sidan, kommer att blomma upp alltmer i svenskt arbetsliv. En framgångsrik organisation som lär sig att bli berättande blir framgångsrik.
Jag får ibland frågan om inte storytellandet minskar i betydelse om nu alltfler börjar berätta. Jag tror inte det. Alla har sina speciella och unika berättelser och utan dessa finns man inte. Så det är inte något tåg som gått där bara de första gjort det och lyckas. Dessutom kan verktyget användas på olika sätt. Utan kultur finns vi inte och utan berättelser ingen kultur.
Kultur handlar om mjuka värden och dessa uttrycks bäst genom att de som delar kulturen lyssnar av och berättar om människor och om varför man finns, var man befinner sig och vart man är på väg. Företag berättar genom verkliga händelser, dvs Corporate Storytelling. Företag skapar och regisserar dessutom händelser som ger berättelser som visar vägen in i framtiden.
Det är det jag missionerar om på mina föreläsningar och det är det som öppnar vägen till workshops och skördefester där jag hjälper företag och organisationer att söka och finna dessa berättelser i sitt kulturkapital.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag har förutom en rad företag och organisationer varit involverad som storylistener / storyteller i flera myndigheter på senare tid. Trafikverket, Arbetsmiljöverket och Skatteverket till exempel.
Kan man älska en myndighet? Det är klart man kan men då får myndigheten lov att berätta för att bygga legitimitet och för att beröra. Och för att locka till sig rätt typ av medarbetare.
Statsvetarna talar om government och governance för att synliggöra och beskriva nya styrformer och samverkan med exempelvis EU och olika slags organisationer i 2010-talet.
Det behövs nog en del storytelling för att göra vår historiska situation och vår framtid synlig. Det gäller förstås också inom politiken.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Den 16 november är jag på Kompetensmässan i Stockholm. Den 17, som sagt, på Kvalitetsmässan i Göteborg. Den första december deltar jag i ett heldagsseminarium i Stockholm som kallas "Riktig employer branding - inifrån och ut!"
Arrangör är det internationella organisationsutvecklingsföretaget Great Place to Work som finns i 40 länder, däribland Sverige. Jag talar under rubriken Corporate Storytelling - en guldgruva.
Jag tar bland annat upp betydelsen av väl avvägda, befolkade och sanna berättelser för att attrahera de medarbetare man söker för att utveckla verksamheten och få folk att trivas på jobbet.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Det var det det. Du som får det här nyhetsbrevet får det för att du bett om det eller varit på något av mina seminarier och skrivit upp dig på lista. Antalet prenumeranter är nu drygt 3.300.
Vill du att jag ska komma till ditt företag eller din organisation så hör av dig till matts@storytellers.se så kan vi tala om saken.
Vill du inte ha detta nyhetsbrev mer så vänd det med ett nej tack så tar jag bort dig hälsar
Matts Heijbel
Stockholm / Grödinge
15 november 2011