« juni 2011 | Main | maj 2012 »
juli 22, 2011
Den egna och jobbflockens berättelse
Berättelserna gör oss till människor. Vi finns helt enkelt inte om vi inte har vår berättelse, detta är en naturlag. Var och en av oss väljer därför berättelser som gör att vi förstår var vi befinner oss emotionellt i dag.
I det gamla bondesamhället sammanflätades byns, bygdens och familjens berättelser till en. I dag, när arbete och familjeidentitet ofta är starkt separerade behövs därför organisationsberättelser. De flesta av oss tillbringar ju 40 timmar av vår vakna veckotid på jobbet.
Corporate Storytelling innebär då ett sätt att erbjuda medarbetare och kunder och ägare en repertoar att lägga till sina egna privata berättelser. Då blir alla berörda av bara farten traditionsbärare också av det varumärke de är en del av på jobbet.
Dessutom är varje medarbetare i sig en berättelse som kan befolka arbetsgivarvarumärket. Även kundens förhållande till varan eller tjänsten kan addera värden till det kommersiella varumärket.
Posted by Matts at 3:54 EM | Comments (0)
juli 18, 2011
Introducera med en story
När det kommer nya medarbetare till en arbetsplats och introduktionsfasen inleds så är det viktigt att ha en förberedd repertoar som befolkar påståendena om vilka vi är, vad vi kan och vilka värderingar som styr verksamheten. Att gå från intellektuella abstraktioner till befolkade händelser är storymedvetet.
Posted by Matts at 4:35 EM | Comments (0)
Vad är en story?
Fråga:
Vad är en story?
Svar:
Ja, det kan man förstås diskutera. Men i Corporate Storytellingsammanhang är ett grundläggande krav att berättelsen är befolkad. Den har också en scen eller en plats där den tilldrar sig. Något händer förstås sen dem som befolkar berättelsen. Den är alltså händelsbeserad. Man...
...kan också säga att påståendet att du gillar kräftor men inte surströmming, det är ingen story. Men om du berättar om en händelse som gjorde att du inte gillar surströmming så kan det bli en story.
Att Stockholm är Sveriges huvudstad är ingen story. Men om du berättar hur Stockholm blev det eller hur du själv, eller någon annan, fick det klart för sig, då blir det en story.
Alltså händelsebaserat, befolkat berättande med en dramaturgisk poäng är krav man kan ställa i Corporate Storytelling.
Då kan man säga att man har en story. Sen väljer man förstås strategiskt de berättelser som kan göra den nytta man har tänkt sig och försöker sätta dem i arbete, ge dem vingar.
Det här handlar inte om Oscarsvinnande filmmanus och deras dramaturgiska koncept utan jag talar om vardagligt enkelt organisationsberättande som kan befolka varumärken, ladda varor med mervärden och stötta företagskulturer.
Posted by Matts at 4:27 EM | Comments (0)
juli 9, 2011
Berätta om misstagen
Fråga:
Kan man berätta om misstag eller är det viktigt att alltid hålla sig till framgångsstories?
Svar:
Man väljer förstås sina berättelser. Men det är klart att man kan ha nytta av att berätta om misstag också. Helst sådana misstag, förstås, som man lärt sig något av. För en ledare att erkänna sitt misstag kan vara mycket starkt. Det visar också på det faktum att alla människor begår misstag ibland.
Jag minns när jag träffade chefen för en stor frivilligorganisation för några år sedan. Han..
...var skeptisk när hans marknadsansvarige ville använda storytelling för att ladda organisationens varumärke. Han uttryckte sig rätt rått och rakt på sak:
– Nej här ska fan i mig inte rotas i vår historia. Nu har vi äntligen lagt våra misstag från 80-talet bakom oss då ska vi inte börja storytella om skiten igen, dundrade han.
Han var rädd för berättelserna. Han ville inte ha upp skiten igen, som han uttryckte det. Jag vet att han var ledare under 80-talet när organisationen under en tid fick fel fokus enligt dagens uppfattning.
Jag tycker att man gott kan tala om de fel man gjorde. Av minst fyra anledningar:
1.
Låt oss erkänna hur det var så att det inte ligger och bubblar under ytan i form av skvaller och förtal.
2.
Om vi inte håller våra misstag levande finns risken att vi upprepar dem igen.
3.
Fel fokus under 80-talet behöver inte innebära att det skulle vara fel nu på 2010-talet. Det kanske var fel då men det kan vara rätt nu.
4.
Mycket vatten har runnit under broarna sen 80-talet. Kanske är det bara den gamle chefen själv som finns kvar från den tiden. Ska inte de yngre medarbetarna ha rätt att få förstå vad som hänt i organisationens förflutna?
Sen är det förstås viktigt att man är varsam så att man inte hänger ut och skadar människor i någon slags jakt på syndabockar. Det är mänskligt att fela och det ökar trovärdighet och legitimitet att kunna tala även om de svåra händelserna.
Den ledare som kan säga: Jag hade fel, har också goda möjligheter att mötas av respekt i sin chefsroll.
PS. För säkerhets skull vill jag påminna om att storytelling, enligt Heijbelmodellen, inte är en museal verksamhet. De berättelser vi hämtar från det förflutna hämtar vi för att de har ett värde att tillföra i dag. Annars brukar fokus ligga mer på nuet och framtiden än på historien. Vi ska vårda vårt Då, Nu och Sen men självfallet har vi blicken i huvudsak riktad framåt. DS.
Posted by Matts at 3:56 EM | Comments (0)