« april 2011 | Main | maj 2012 »

maj 31, 2011

Hos Medieinstitutet

I dag har jag haft en halvdag hos Medieinstitutet i Stockholm. Det var studenternas sista inspirationsföreläsning innan de examineras. Förut hette det KY, Kvalificerad Yrkesutbildning. Nu kallas det YH, Yrkeshögskoleutbildning, YH-utbildning ersätter bl.a. KY-utbildningarna som staten finansierat de senaste femton åren.
Studenterna från Medieinstitutet har ovanligt lätt att få jobb tack vare bra kursupplägg och arbetsplatsförlagd praktik. Min uppgift blev att visa dem vad Corporate Storytelling innebär som verktyg och emotionell kommunikationsmodell. Nu när storytellingbegreppet används så brett är det värdefullt för dem att träffa någon med bred erfarenhet.

Posted by Matts at 3:42 EM | Comments (2)

SOS Barnbyar

I går var jag föreläsningsgäst hos SOS Barnbyar på deras kontor i Stockholm. Drygt 20 medarbetare var samlade och jag talade om betydelsen av att befolka berättelsen med verkliga, levande människor.
En insamlingsorganisation hamnar lätt i en rapporterande berättelse vilket förstås är viktigt eftersom man är utsatt för kontroll. Men de rör sig självfallet hela tiden bland verkliga människomöten som säger mycket om meningen med att organisationen finns. Inte minst är detta viktigt när man söker stöd och vill förklara för företag som vill visa sitt sociala ansvar.
SOS Barnbyars program och hjälpinstaser ger över en miljon barn och föräldrar möjlighet till ett bättre liv.

Posted by Matts at 3:31 EM | Comments (0)

Twilightfest i Katrineholm

För några dagar sedan var jag i Katrineholm och hade en heldag med kommunen kring Storytelling. Vi hade workshop, skördefest och filmade också korta 2-minutersberättelser, Digital Storytelling. I det här fallet var det Arbetsgivarvarumärket som var på tapeten, så kallad Employer Branding.
Twilightböckerna och senare också Twilightfilmatiseringen har gått som en löpeld över världen och det är framförallt unga flickor som dras till twilighteriet. På biblioteket i Katrineholm störde man sig över att det pågick länge en debatt bland kulturtanter och andra på kulturidorna där man förfärades över att denna "triviallitteratur" om flickan som blir kär i en vampyr kunde ha sån inverkan på flickors läslust.
Därför bestämde sig bibliotekarierna för att ställa sig på flickornas sida...

...man spred ryktet på staden och på webben att det skulle bli en twilightkväll och twilightnatt på biblioteket. Bibliotekspersonalen klädde sig twilightaktigt och draperade hela det tråkiga konferensrummet i svarta skynken och twilightaktigt ljus.

När dörrarna öppnades denna kväll hade massor av flickor redan samlats i biblioteket. Det var så många att personalen var tvungen att stoppa intaget när lokalen var fylld enligt brandföreskrifterna. Hela kvällen pågick twilightfesten och när bibliotekspersonalen var tvungen att blåsa av och få flickorna att gå hem kände personalen att de ställt sig helt och tydligt på de unga läsande flickornas sida.

Detta blev en kraftfull markering till Katrineholms unga flickor att biblioteket finns också för dem.

Posted by Matts at 2:58 EM | Comments (3)

maj 26, 2011

Så bygger stories framtid

Det mest intressanta med Storytelling är kanske att man kan använda berättelser för att få en känsla för framtiden. Om man får det kan berättelserna hjälpa till att dra organisationen i en viss riktning.
Det är förstås svårt att hävda att man talar sanning när man talar om något som ännu inte har skett. Det är därför dessa framtidsberättelser och framtvingande scenarier ofta förlorar sig i "hjärnkontoret" och i "statistiska eller floskuösa" formuleringar som...

....till exempel:

Vår marknadsandel ska år 2016 har ökat från dagens 23 procent till minst 30 procent. Kännedomen om vårt varumärke bland allmänheten har om fem år har gått från dagens 35 procent till minst 45 procent.

Jasså?

Det är ett exempel på ett statistiskt önskescenario. En besiffrad önskan där en del av medarbetarna inte ens kan greppa den matematiska innebörden.

Hur brukar det då kunna se ut om man, utan storyinsikt, försöker använda orden för att tala om framtiden. Kanske så här:

Vi ska de närmaste åren mer empatiskt följa vår kunders affärer och bidra till deras framgång. Endast om vi överträffar kundernas förväntningar och överaskar dem får vi deras förtroenden. Vi kan de leva upp till våra värdeord: Inkänna • överraska • berika

Vad är detta? Vad då följa våra kunders affärer? Hur då överraska?

Hur ska detta storyfieras?

Kanske ser vi redan i dag händelser där någon av våra medarbetare har överraskat kunden och gjort det uppenbart att detta som hände var positivt för kundens organistaion. Berätta det då. Fråga kunden om detta händer. I så fall när? Hur?

Berättelser om sådana händelser som redan har skett kan skissa en bild av framtiden i medarbetares och kunders hjärtan, hjärnor och känslor. De är involverande.

Man kan också fråga sig hur man ska nå bortom statistikmeningarnas önskan om större andelar. Hur skulle vi kunna bära oss åt för att nå dit? Diskutera detta, gärna med kunden, och gör det.

Prova sen! Experimentera och lek!

På så vis regisserar man och skapar händelser som kan leda till berättelser om den framtid vi ännu inte sett. Man behöver alltå inte sitta och vänta. Det går alldeles utmärkt att lekfullt börja pilota sig och känna på organisationens framtid i förväg.


Posted by Matts at 12:36 EM | Comments (0)

maj 25, 2011

Lyssna är grunden!

I tidskriften 152, ett magasin som ges ut av Editakoncernen, intervjuas jag om Storytelling. Magasinet ges ut både på svenska och finska. Bland annat citeras jag så här:
" Företag som håller koll på vad som sägs om dem on line har oändliga möjligheter att fånga upp fans, rykten och missnöjda kunder och bygga en relation till dem. (...) Börja med att lyssna in".
Här finns artikeln på svenska på sid 14-15. Här finns den på finska på sid 14-15.
Editaföretaget JG Communication ( som jag för övrigt själv själv var med och startade en gång för länge sen under namnet Journalistgruppen ) fick förresten tack vare det här Magasinet pris för bästa form och bästa kundtidning B2B nyligen vid den s k Guldbladsgalan.
Så här skrev juryn då:
"Spännande, intressant och mycket läsvärt i artiklar med basen i kommunikationsfrågor. Allt snyggt blandat med kul trender och nyheter. Fantastiskt bildmaterial som höjer läsvärdet. En annorlunda och vacker tidning som tar ett vidare grepp och ger kunderna kunskap och inspiration."

Posted by Matts at 10:39 FM | Comments (0)

maj 24, 2011

Tala som till en kompis

Jag har läst många böcker om retorik och talarkonst. De försöker visa oss hur vi ska bli övertygande i vårt berättande och hur vi ska träna oss att argumentera. Men när det kommer till Storytelling i och om företag och organisationer så bestämmer man sig på tämligen emotionella grunder för att välja ut och berätta om händelser som man tycker berör.
Jag brukar ge rådet att den som berättar helt enkelt försöker intala sig att lyssnaren / läsaren är en välvilligt inställd vän. Då tillåts berättaren att brinna och att uttrycka sig också med känslor på ett helt annat sätt om man är ute efter att med retorisk konst vinna en argumentation.
Det berättandet kan vi alla. Det är det vi använder bland vänner och familj.

Posted by Matts at 4:17 EM | Comments (0)

Vems värderingar

Fråga:
Vems är värderingarna i Corporate Storytelling?
Svar:
Corporate Storytelling har i sig inga värderingar. Det handlar om en mänsklig grupps sätt att söka, välja och berätta vilka de tycker att de är för att visa vad vad de kan. Jag brukar därför hävda att verktyget är värdeneutralt, frågan är hur man använder det. Men det är klart att en företagsledning som satsar på detta helst väljer berättelser som ledningen tycker och tror leder till framgång. Liksom att ett fackförbund eller en insamlingsorganisation väljer berättelser för att locka till sig medlemmar och pengar.

Posted by Matts at 4:10 EM | Comments (0)

maj 19, 2011

Hans stora misstag

När jag för en tid sedan hade en workshop med Försvarsmakten kom en berättelse som visar värdet av att kunna bjuda på och berätta om sina misstag. I det här fallet var det en mycket hög militär som berättade om något som hände för cirka 30 år sedan. Han gjorde det, sa han, för att andra inte skulle agera som han gjorde den gången.
Det var...

...när han en gång som ung kompanichef tog emot en grupp inryckande rekryter som skulle göra sin värnplikt på hans regemente i Skövde.

De unga killarna skulle infinna sig till lunch och påbörja sin utbildning med att kvittera ut kläder och sin utrustning. Rekryterna kom duktigt i tid och det verkade som att kompanichefen skulle kunna pricka av dem alla på sin lista.

Men en av de unga pojkarna kom dit eskorterad av polis. Han var dömd för brott i sin hemstad Mariestad och hade nu fått sin dom omvandlad till värnpliktstjänstgöring. Den unge soldaten följdes därför av polis och lämnades över till regementet.

Det gick bra för Mariestadsbon och han smälte väl in i gruppen.

När det blev helg skyndade sig de värnpliktiga att byta om till civila kläder för att resa hem till familjer och flickvänner.

Men inte Mariestadsbon. Han behöll militärkläderna på stannade ensam kvar på luckan. Kompanichefen talade med honom och frågade hur det var innan han själv åkte hem till sin familj.

– Det är okej, sa soldaten men jag vill inte åka hem till Mariestad. Det är så lätt hänt att jag dras in i missbruk och olagligheter med dem som känner mig där.

Så där fortsatte det under värnpliktstjänstgöringen. De andra åkte hem medan Mariestadsbon stannade kvar i någon slags beskydd på regementet i Skövde.

Efter ett halvår ringde socialen från Mariestad hem till kompanichefen och frågade om han kunde tänka sig att som privatperson bli övervakare för den unge Mariestadsbon.

Kompanichefen, numera hög militär, tänkte en stund innan han tackade nej. Han hade egna barn hemma vid den tiden och tyckte inte att han hade tid att vara övervakare åt någon.

Några månader senare var det dags för MUCK, Militär Utryckning Civila Kläder. De värnpliktiga festade och rusade vidare ut i livet.

Då bröt Mariestadspojken ihop. Han var otröstlig när han hulkande sa till kompanichefen att han var livrädd för att åka hem till Mariestad. Han skulle aldrig klara av att möta sina så kallade vänner. Detta var, menade han, en resa bort från tryggheten och in mot undergången.

Men värnplikten var tyvärr över nu och han kunde inte stanna längre, förklarade kompanichefen.

– Det där har jag ångrat i 30 år, berättar idag den nu höge militären. Jag vet inte ens om pojken lever längre.

Detta är en personlig berättelse om ett misstag som hängt efter honom i 30 år. En sådan berättelse kan användas för att de som nu är unga befäl och har soldater eller andra människor i behov av stöd i närheten ska se dem som människor och ställa upp på dem som har det svårt.

Den höga militären la till att detta är en story som visar innebörden i värderingar som säger exempelvis att man inte accepterar mobbning, att man ska bygga ett starkt kamratskap och att alla människor är lika mycket värda och ska vara sedda som de är.

Posted by Matts at 3:36 EM | Comments (0)

6.000 visningar på Youtube

Nu har mina små Youtubefilmer på svenska sammanlagt visats 6.000 gånger. Tanken är att man början med # 1 och fortsätter sen, om man vill med # 2, # 3 och #4. Filmerna är mellan 5 och 7 minuter vardera. Vill du se och lyssna så tryck på pilen.


Posted by Matts at 2:10 EM | Comments (0)

Vad är sanning?

En gång frågade min äldste son mig vad jag menade med sanning eftersom jag talar så mycket om att berättelserna jag skördar ska vara sanna. Nu är det så att sonen har läst 60 poäng i filosofi så han är tränad i att tänka filosofiskt. Därför tar jag fram faderspriviegiet att kärleksfullt avfärda och smita undan. Mitt svar blir:

Håll käften!

Jag vet nämligen att om man börjar vrida och vända på sanningsbegreppet i de här sammanhangen så kör man fast. Man kör fast i hjärnkontoret. Man kan inte hålla på med en så pass emotionell kommunikationsform som denna om...

man måste analysera berättelserna strikt i varje nyans utifrån sanningsperspektivet.

Det kan bli som när tusenfotingen fick frågan vilket ben hon startar med när hon ska gå någonstans. Hon tänkte länge och väl men kunde inte för sitt liv komma fram till vilket ben som startade hennes tusenfotsvandring.

Sen dess står hon där handlingsförlamad och oförmögen att komma någon vart. Därför blir hon också hindrad att se och lära något nytt.

Det är riktigt att jag säger att Storytelling i och om företag och organisationer ska bygga på sanna berättelser hämtade från verkligheten. Det är helt enkelt A & O i denna emotionella kommunikationsteknik.

Men vi behöver inte källforska och analysera. Berättar någon om något hon eller han varit med om eller hört om apropå exempelvis en kund så tror vi på personen om hon eller han säger att det är sant, att det har hänt. Gillar vi berättelsen och tycker att den är användbar så plockar vi den.

Det samma gäller om man berättar något exempel om "hur vi är här på firman." Upplever medarbetarna att det stämmer. Det där är typiskt för oss när vi är som bäst! ( eller sämst ) då är det sant.

Vi ska inte, i de här sammanhangen, hitta på sagor eller plocka in urban legends och vandringsskrönor. Det är helt enkelt så som det gamla talesättet säger: Verkligheten överträffar dikten.

Det är den sanningsdimensionen jag mässar om när jag säger att verkligheten duger. Att berättelserna finns framför näsan på oss och bara väntar på att bli skördade och satta i arbete för att utveckla organisationen, bygga upp en vinnande berättarrepertoar och befolka varumärket.

Ibland slår mig ändå den gamla kvällstidningsklyschan: Kolla aldrig en story, den kan spricka.

Posted by Matts at 1:28 EM | Comments (0)

Berättande organisationer

Många som vill prova på eller rent av satsa på Corporate Storytelling tror att det är snabbt fixat. Och visst kan det vara det om man bara vill ha ett snabb och spännande upplevelse av sitt företags berättarkapital. Jag har hundratals gånger stått framför medarbetare i företag och organisationer och givit dem riktiga kickar av deras egna berättelser om sig själva och om kundernas berättelser om organisationen, varan eller tjänsten.
Men har man ambitionen att bygga en berättande organisation, vilket många har, då gäller det att vara uthållig, att sprida och putta på och helst ha en ansvarig för berättarkapitalet. Det är en lång startsträcka för att få in berättandet som en naturlig och stratgeisk del i organisatiosnutvecklingen och säljet.

Posted by Matts at 12:30 EM | Comments (0)

maj 18, 2011

Att tappa tråden

När du släpper taget om Power Pointkulturens snitselbana och börjar berätta och reflektera mera frimodigt kring ditt ämne går du från egen monolog till att öppna för en dialog.
Storytellingen är dialogisk i sin karaktär, ett berättande utan strikt manus bjuder in lyssnaren i skeendet.
Då händer det ibland att du faktiskt tappar tråden och säger:

– Var var jag nu igen?

Då får du oftast hjälp av någon rummet och hittar kanske upp på banan igen. Eller så får du/ni rent av uppleva glädjen av en ny idé och en ny association tack vare tappet.

Jag har upplevt att det krävs tappade trådar för att föda en ny idé.

Posted by Matts at 1:35 EM | Comments (0)

Stenen i ryggen blev droppen

När jag var en ung journalist och senare också lärare på Journalisthögskolan i Stockholm var det populärt med berättande journalistik. Tom Wolfe och den Nya amerikanska journalistiken gillade vi. Jag inledde de flesta av mina tidiga artiklar och bokkapitel med en knastrande grusgång eller en ekande trappa. Inga telefonintervjuer där inte. I dag novelliserar och anekdotiserar jag som bekant företagens och organisationernas berättelser.
Nu är diskussionen uppe igen bland journalister att vi behöver starka berättelser också inom journalistiken för att befolka verkligheten. Senast var berättandet tema i Publicistklubbens årsbok. Journalisten ska inte bara rapportera mekaniskt och nyhetsmässigt i en värld fylld av andras berättande på nätet. Berättelsen måste återerövras av journalistiken för att visa känslor och sammanhang, menar man.
En artikel av Niklas Orrenius som tog sin utgångspunkt i detta publicerades i januari i Sydsvenskan. En somalisk kvinna i Tomelilla fick stenar kastade på sig. En muslimsk flicka i Södra Sandby förnedrades och misshandlades.

Vad ropar de? Jävla neger? Något med gardiner? Kanske ”Ta av dig din gardin!”?

Varför kan de inte bara sluta? tänker Malyum Salah Hashi när hon på nytt flyr undan tonåringarnas trakasserier, småspringande nerför backen mot Tomelilla centrum.

En gång vänder hon sig om:

– Jag är precis som era mammor! ropar hon.

Men de slutar inte.

Den artikeln tog skruv i samhället och visade berättandets kraft. Polisen fick förklara sig och många drog efter andan över vad som händer i vårt samhälle 2011.
Läs den här.


Posted by Matts at 11:44 FM | Comments (0)

maj 17, 2011

Ordet Storytelling

När jag började med Storytelling i och om organisationer så hade termerna ännu inte satt sig. I slutet av 90-talet började amerikaner och engelsmän att använda begreppet. Jag kom in i detta 1999. Nu har ordet, som ju inte är så affärsmässigt i traditionell mening, spridits så mycket att det till och med kan bli överanvänt och urvattnat. Fyllt av lite av varje. Sagor och scenarier kanske tryckta i vanliga trycksaker kan buntas in i begreppet.
Jag talar då hellre om verkligheten och om de sanna berättelserna som kan befolka ett varumärke och addera värden till varor och tjänster. Gärna muntligt.
Det är nödvändigt att fråga sig vad man är ute efter när man ger sig in i detta. De inledande samtalen jag har med mina uppdragsgivare och på mina seminarier är därför viktiga. En del vill...

...bygga sitt arbetsgivarvarumärke, s k employer branding. Andra är ute efter en emotionell marknadsföring. Andra vill utveckla ledarskapet och stärka den egna organisationskulturen. Andra vill kompetensöverföra genom att beskriva önskvärda beteenden i flocken.

Det är först de senaste tio åren som Storytelling har blivit ett strategiskt begrepp så väl som ett fullt fungerande verktyg för att skörda ur berättarkapitalet. Det är dessa tankar som jag exemplifierar och utvecklar i min bok Storytelling befolkar varumärket.

Jag brukar säga att Storytelling involverar genom att få människor att reflektera. Det är alltså inte en fråga om att skicka information från mig till dig. Man bjuder istället in människor i emotionella reflektioner kring ett företag eller en produkt. Varför finns vi och vad ska man med oss och vår verksamhet till? Var och en drar sina slutsatser. Vi behöver inte ens tycka samma inför en berättelse men vi bör vara överens om vad som hänt och kring vilken händelse en berättelse kretsar.

När man bjuder in till en sådan reflektion blir man respekterad och får ofta en story tillbaks. You get what you give, detta är nästan som en naturlag i möten kring lägereldarna vid fikarum, kaffeapparater och i den sociala webben.

Att bara informera är alltså inte det mest kraftfulla verktyget när man vill påverka. Men blandar man in känslor i budskapet och reflektionen händer något. Våra beslut grundas ju som bekant i stor utsträckning i våra känslor.

Så man kan säga att vägen in går via hjärtat. Eller rent av magen.

En vanlig urspårning i associationer som jag möter hos människor är att man fastnar i det förflutna. Går vilse i museet, brukar jag säga. Även om man tar sig ända in i nuet så finns det mer spännande spaningar i berättarvärlden.

Framtiden! Tänk om vi kunde....? Vad gör vi om 5 år? 10 år?

Finns dessa händelser redan kring oss? Genom att visionera om framtiden kan vi styra organisationen och kunderna ditåt. Berätta om vart hän vi strävar. Dela känslan av detta. Dessa visionsberättelser kan koppla ihop oss med organisationens mål och idéer som vi kan dela.

Det är fullt möjligt att steg för steg bygga en berättande organisation och att odla ett emotionellt berättande varumärke. Men då ska man tala sanning, skörda och dela berättelser och inte glömma att detta i grunden är en emotionell metod nedlagd i människan sen urminnes tider.

Nu för vi in den i dagens mest befolkade byar, det vill säga våra företag och organisationer.


Posted by Matts at 3:17 EM | Comments (0)

Antropologiskt perspektiv

Alla människor är i grunden lika. Det som skiljer oss åt är kulturen som vi delar bland annat med våra släktingar och våra medarbetare på jobbet. Det som skiljer oss är den historiska situation som vi befinner oss i. Nedlagd i våra berättelser blir också arbetets och arbetsplatskulturen synlig som en slags företagsfolkore och den låter sig studeras och sättas i arbete för att befolka varumärken, öka värdet på varor och tjänster och för att fylla vardagen med emotionellt innehåll.
Därför har jag nytta av min socialantropologiska bakgrund när jag närmar mig ett företag eller en organisation. Jag vet att berättelserna finns där bland medarbetare, kunder och andra intressenter. Det är därför jag söker, finner och skördar berättarkapitalet. Det är därför vi arbetar med Corporate Storytelling.

Posted by Matts at 1:07 EM | Comments (0)

maj 16, 2011

I Jusektidningen

Nyligen publicerades en artikel i Jusektidningen där jag är intervjuad om Corporate Storytelling. Här finns den.

Posted by Matts at 11:51 FM | Comments (0)

maj 11, 2011

Öppet hus i Katrineholm

Den 27 maj ska jag vara och samla kommunstories i Katrineholm. Främsta syftet är att ladda in berättelser i det kommunala arbetsgivarmärket, s k employer branding. Men kommunen har också sagt att förutom att alla kommunanställda som vill och kan får komma, så får också representanter från näringslivet komma till den första timmen, dvs den så kallade inspirationsföreläsningen. Öppet hus alltså.
Efter inspirationsföreläsningen följer en work shop och skördefest. På eftermiddagen kommer vi att spela in stories med fast kamera, s k digital storytelling. Bra ljus, bra ljud, bra och sann story. Inget manus och inga klipp. Det ger god digital storytelling i det här fallet i och om Katrineholms kommun.

Posted by Matts at 11:48 FM | Comments (1)

Insamlingsforum 2011

I förra veckan var jag med på Insamlingsforum 2011. Insamlingsorganisationerna samlas årligen för att diskutera vad som ligger bäst i tiden. Det handlade bland annat om möjligheten och risken med "coola" kampanjer, mediedrev, social medier, amerikansk insamlingskultur, journalistbearbetning och så förstås Storytelling som var mitt tema.
Det är viktigt för att insamlingsorganisationerna att hitta sina värdebärande berättelser och sanna stories som nyttan med att de finns. Detta gäller inte minst i en tid när allt färre kronor kommer transfereringsvägen via skattesystemet. Flera hundra insamlingsmänniskor var där, bland dem många norrmän.
Jag återgav flera exempel på hur ideela och insamlingsorganisationer kan berätta för att nå fram emotionellt och inte endast rapportera.

Posted by Matts at 10:30 FM | Comments (0)

Nyhetsbrev 61: Den gamle svetsaren

I går gick det 61 nyhetsbrevet iväg från storytellers.se till cirka 3.100 prenumeranter. Du kan läsa den via länken här under. Om du själv vill vara med på sändlistan, givetvis utan kostnad, så kan du maila mig om det här: nyhetsbrev@storytellers.se

Nyhetsbrev 61:

Hej Storytellervän.

Detta är det sextioförsta nyhetsbrevet från www.storytellers.se och du får det för att du anmält dig till listan på egen hand eller i samband med något av mina seminarier. Jag heter Matts Heijbel och är en journalist och socialantropolog som letar och skördar i kulturkapitalet åt företag och organisationer.

Jag brinner för detta med storytelling och vet att värdet i de sanna berättelserna om organisationer och deras människor, varor och tjänster är mycket högt och jag ser dagligen att de som sätter sina berättelser i arbete blir framgångsrika.

Här i nyhetsbrevet berättar jag lite av det som hänt sedan sist och vad som är på gång i den Storytellervärld som jag lever i på heltid sen drygt 10 år.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Nu i veckan ska jag åka till Estland för att bland annat vara Key Note Speaker på Pärnu Marketing Conference. Då kommer marknadschefer och andra ledare från hela Estland för att ta intryck av vad som händer på marknadsföringssidan också i andra länder.

Man har bedömt att estländskt näringsliv måste bli bättre på att söka, finna och skörda de berättelser som de behöver för att hantera den historiska situation som landet nu befinner sig i i och med EU-medlemskapet och mycket annat. Där får jag en roll.

De har till och med översatt min bok Storytelling befolkar varumärket till estniska vilket visar vilka ambitioner den lilla baltiska nationen har.

I samband med detta har de lagt ut några inspelningar på Youtube som de gjort med mig där jag talar om ämnet på engelska. De finns där om du söker på "heijbel" på youtube.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag hörde om en man som hade börjat i familjeföretaget redan i tonåren. Där lärde han sig att svetsa och han blev med tiden en av de allra skickligaste.

När han var en 55-plusare började han bli sliten och den högra armen orkade inte längre lyda honom i svetsarbetet. Hans läkare sa att det definitivt var färdigsvetsat för hans del.

Han tog emot det tunga beskedet och antog att han var ute från arbetsmarknaden efter detta. Han kunde ju bara, menade han, svetsa.

Men han fick kontakt med den bästa jobbcoachen av alla, den egna dottern.

Dottern som jobbar på omställningsföretaget Antenn stöttade honom och skrev hans cv utifrån ett livsperspektiv. Visst var han främst en skicklig men numera sliten svetsare. Men han hade genom åren haft många olika uppgifter i firman.

Han hade dessutom byggt sitt eget hus och fostrat sina barn. Han var helt enkelt en man med bred erfarenhet och kunskap.

I dag är han incoachad på ett byggvaruhus som genast insåg att den här mannen har en bred praktisk teknisk erfarenhet och han dessutom förstår vad som gäller om man bygger och reparerar ett hus. En perfekt medarbetare.

Grattis byggvaruhuset.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Den berättelsen hörde jag när jag hade storytellingseminarium med workshop och skörd med omställningsföretaget Antenn som har den största marknadsandelen inom omställningsbranschen. De finns på 60 platser i Sverige. Dessa jobbcoacher hittar ofta spännande vägar för deltagarna i sina program. Deras berättelser är starka och emotionella.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag har också arbetat med HiQ som är ett IT- och Managementkonsultföretag vars konsulter rör sig brett över svenskt näringsliv. Som en slags intellektuella nomader lämnar de moderskeppet och delar tillvaron med kundföretagens medarbetare när de bygger webbplattformar och deltar i organisationsutvecklingsprojekt.

Då är det viktigt för mamma HiQ att arbeta för en stark kultur och arbetsgivaridentitet så att konsulterna förstår var de hör hemma. HiQ bygger arbetsgivarvarumärket.

En tanke apropå detta är att om de samlar berättelser om händelser som visar vilka de är och vad de kan och vart de är på väg så kan HiQ-konsulterna sprida sina berättelser när de sitter hos kundernas lägereldar i fikarum och vid kaffeapparater. Man kan helt enkelt packa ryggsäcken med sina bästa HiQ-stories.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Det är viktigt att ha en repertoar som kan kan använda när man kommer till lägereldarna. Det är förstås vid kaffeapparater och i lunchrum. Men glöm inte att de flesta lägereldarna numera finns på Facebook och bland bloggar och twitterflöden.

Jag brukar få frågan om jag kan tala om storytelling och den sociala webben. Jag säger då att det gör jag gärna. Men att det då handlar om det innehåll som kommuniceras eftersom den sociala webben helt enkelt är en ny version av samma gamla lägereldar. Det brusar av miljontals samtal där ute.

Vid lägerelden sätter man sig försiktigt om man får. Man lyssnar på vad de talar om och vad de tycker. Sen kan man plocka fram sina berättelser och bjuda på sin kunskap som företag och organisation.

Det duger inte bara komma och tuta och trumpeta och slå på truman om sin egen förträfflighet. Bygg relationer och bjud på er kunskap.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Detta har en del organisationer nu börjat arbeta med genom att med ett lämpligt sökverktyg scanna av den sociala webben för att höra var de talar om det som angår just den egna verksamheten. Man kan också på detta sätt skapa en uppsökande kundtjänst.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Det var allt för denna gång. Jag som skrev heter Matts Heijbel och detta var alltså sextioförsta gången jag skrev. På www.storytellers.se finns nyhetsbreven och tusen andra texter i ämnet samlade.

Det finns också en rad klipp på Youtube och boken Storytelling befolkar varumärket finns bland annat i nätbokhandeln. Om du är intresserad.

Har du fått nog så kan du vända mejlet med ett nej tack så tar jag bort dig ur sändlistan.

Hej så länge,

hälsar

Matts Heijbel

Grödinge / Stockholm

10 maj 2011

Posted by Matts at 10:21 FM | Comments (0)

maj 10, 2011

Omställningsfolket

I går och i dag har jag varit på en konferensgård och träffat omställningsfolket i Antenn Consulting. Framgångsrika jobbcoacher som finns över hela landet och som med sina kontakter och sina kreativa idéer lyckas få många människor i arbete eller att ställa om från en bransch till en annan.
Vi skördade berättelser som visar vad de kan, var de befinner sig nu 2011 och vart de är på väg. Många starkt emotionella och dramatiska berättelser som visar deras framgångsrika metoder.
Antenn ägs av Proffice.

Posted by Matts at 1:53 EM | Comments (0)

maj 8, 2011

HiQ:s nomader

I dag har jag rest med Vikingline till Åland och tillbaks. Jag har hållit workshop och seminarium med HiQ, ett IT- och Managementkonsultföretag. HiQ-folket är ett slags intellektuella nomader som sitter ute hos kund och har sitt moderskepp ( hemmakontoret ) en bit bort. De har en stark självkänsla och starka tribe-bindningar. Vi skördade berättelser som de kan ha med sig när det sitter vid kundernas lägereldar i kundföretagens fikarum.
Det är nödvändigt för företag som har mycket folk ute på fältet att vårda sina hemmaberättelser. Både för sig själva men också för att kundföretaget där de tillbringar sina dagar ska förstå vem de har bjudit in.

Posted by Matts at 4:36 EM | Comments (0)

maj 4, 2011

Synskadades berättelser

I två dagar har jag arbetat med ombudsmän och verksamhetsmänniskor i Synskadades Riksförbund. SRF har allt färre medlemmar och medelåldern är extremt hög. De behöver nya berättelser för att attrahera de unga och nya grupper som invandrare. Därför har jag varit hos dem några dagar på kursgården Almåsa för att vi tillsammans ska se vilka berättelser de har och vilka de bör skörda för att nå framgång i 2010-talet.

Posted by Matts at 11:02 EM | Comments (1)