« oktober 2009 | Main | maj 2012 »
november 30, 2009
Ett experiment med Teater X
I kväll ska jag delta i ett berättarexperiment tillsammans med improvisationsskådespelare från Teater X och mötesdeltagare på Hotel Hellsten i Stockholm. Det är det s k Systemiska Nätverket som bjudit in oss och det handlar om berättelsen och dess betydelse i organisationen.
Lite om hur spännande det väl blev blev kan du se här.
Posted by Matts at 4:20 EM | Comments (0)
Bästa storyn vinner!
Det är en klyscha, men en skön sådan, att Bästa storyn vinner. De varumärken som blir mest vackra och framgångsrika är ofta de vars kunder och medarbetare är bärare av de bästa berättelserna kopplade till varumärket.
Om du vill försöka vara med och påverka berättandet bland intressenter av olika slag så ska du lyssna av och sen sträva efter att skala ned berättelserna. Gör dem korta, enkla och lustfyllda. Då får de vingar. Tala i bilder av händelser. Sätt en scen och befolka den.
Ett vanligt misstag är att man försöker få med för mycket. Fullständighetsdjävulen riskerar att tynga och sänka berättelsen. Ingen vill eller vågar nämligen föra en berättelse vidare om det finns mängder av siffror och fakta att gå vilse i. Man avstår helt enkelt att berätta - för säkerhets skull. Man vill ju inte tappa bort sig och köra i diket.
Posted by Matts at 12:09 EM | Comments (0)
Storylistening
För att bli en bra storyteller måste man också vara en bra storylistener. Berättelserna finns nämligen där, det är inga påhittade sagor. Även om du regisserar organisationens verklighet måste du ändå lyssna av och in berättelsen som kommer. Så sök berättelser som stöder de värden ni vill kommunicera.
Lyssna på medarbetarna, leverantörerna, kunderna, grannarna, ägarna och kanske framför allt bruset ute i den sociala webben.
Lyssna, välj och sätt berättelserna i arbete om du vill försöka vara med och påverka snacket om din organisation, dina varor och tjänster.
Posted by Matts at 10:09 FM | Comments (0)
november 27, 2009
Till Bollnäs
Den 1 december ska jag träffa ett kvinnligt företagarnätverk i Bollnästrakten. Det blir ett seminarium och workshop under rubriken Företagarkvinnor växer internationellt. Syftet är att få företagarkvinnor i Gävleborg att lansera sig internationellt. Det finns faktiskt forskning som påstår att kvinnor är både mer intresserade och mer lagda åt berättande än män.
Jag läste om en bok av...
en Michele Miller att kvinnor är tre gånger mer villiga att dela med sig av personligt upplevda berättelser än män.
Fråga vilken kvinna som helst hur hon hittade sin hårfrisörska, sin läkare eller sitt favoritvin, så hävdar Michele Miller att du får svaret att hon fick tipset från en vän. För kvinnor är Word of Mouth helt naturligt.
Den som vill påverka och beröra får alltså fråga sig hur man får kvinnorna att ta till sig berättelser och bilder. Reklam till män och till kvinnor kanske ibland löper olika vägar och att involvera kunden i själva snacket kanske är lättare när det handlar om kvinnor än om män.
Jag antar att detsamma förmodligen gäller också när det är organisationsberättelser eller berättelser som vill stärka en företagskultur eller underlätta rekrytering.
Enligt Miller har kvinnans hjärna fyra gånger så många kontakter mellan vänster och höger hjärnhalva vilket ger bättre förutsättningar för kontakter med andra människor.
Posted by Matts at 2:20 EM | Comments (0)
november 26, 2009
Hos finska Wärtsilä
Jag har i dag i Finland lett en workshop med medarbetare inom Wärtsilä. Företaget finns över hela världen. Man växer starkt genom uppköp och rör sig inom fartygsmaskiner och olika typer av kraftverkslösningar, mycket inom offshore. Wärtsilä levererar helhetslösningar där den mycket stora serviceorganisationen ger företaget en speciell profil av trygghet och uthållighet. Det var 6 starka Wärtsilämaskiner som fick det stora kryssningsfartyget Oasis att med full gas i 20 knop ta sig ut under Stora Bältbron för en tid sedan. Med full gas sjunker skrovet nämligen den halvmetern som var nödvändig för att komma under bron på ett säkert sätt. Då måste man kunna lita på sina maskiner.
Posted by Matts at 5:17 EM | Comments (0)
november 25, 2009
Träffade Volvofolk i Göteborg
I dag höll jag frukostföreläsning hos Tidningskompaniet i Göteborg. Det var ett 20-tal olika typer av kommunikatörer från de olika Volvobolagen inbjudna och jag missionerade om storytellingens fantastiska kraft. Tidningskompaniet har många olika uppdrag för just Volvobolagen. Jag skriver detta på Helsingfors flygplats eftersom jag ska till Vaasa där jag i morgon ska ha workshop hos den finskinternationella skepps-och offshore-jätten Wärtsilä.
Posted by Matts at 3:00 EM | Comments (0)
november 24, 2009
Sista frukosten blir den 15 december
I dag har jag haft den näst sista inspirationsfrukosten för i år. Den allra sista för i år, blir den 15 december kl 08.30 på Hornsgatan vid Mariatorget i Stockholm. Vi inleder med att jag håller inspirationsföreläsning och går sen varvet runt med de 12-15 deltagarnas tankar kring berättande och storytelling.
Jag debiterar 500 sek + moms för 2 tim. Vill du vara med så skriv till mig på matts@storytellers.se
I dag deltog bland annat bank- och finansmänniskor, it-konsulter, några präster från Svenska Kyrkan samt informatörer, marknadsmänniskor och skribenter.
Posted by Matts at 12:25 EM | Comments (0)
november 23, 2009
Bygg en storyrepertoar
När jag söker och skördar berättelser inleder jag alltid med en inspirationsföreläsning med många exempel på storytelling i och om organisationer. Jag vill ge deltagarna en upplevelse. Sedan låter jag deltagarna i grupper berätta om erfarenheter och händelser som de känner till eller har varit med om själva. Det är viktigt att inte hamna för mycket i åsikter kopplade till händelsen utan att i stället leta efter händelser som kan betraktas från flera olika perspektiv beroende på var man befinner sig. När grupperna har berättat om händelser som de tycker har...
...med organisationen, kunderna eller varorna / tjänsterna att göra så återsamlas vi i skördefesten. Då ska grupperna ha med sig berättelser som de tillsammans har valt att berätta för den samlade gruppen.
Vi får en bruttolista som vi kan välja ur när vi vill bygga en repertoar. En del är rent guld men berättelserna sammantagna bygger och befolkar varumärke både på insidan och utsidan. Den enskilda berättelsen kan vara väldigt liten, kanske handlar den bara om en sekund eller en replik.
Jag brukar ofta försöka skala ned berättelsen till just ett magiskt ögonblick eller en tydlig bild. Resten lägger nämligen lyssnaren / läsaren till själv. Jag råder alltid berättaren att ta bort så mycket som möjligt av siffror, namn och artigheter. Fakta minskar nämligen spridningen av berättelsen eftersom man blir rädd att säga fel.
Emotionell kommunikation siktar på att beröra. En storymedveten organisation bygger alltså en repertoar av just sådana berättelser.
Posted by Matts at 10:56 FM | Comments (0)
november 20, 2009
I Tidningen Personalaktuellt
Jag har skrivit en gästkrönika i novembernumret av Tidningen Personalaktuellt. Den finns inte tillgänglig i nätversion men en liten del av texten kan du läsa här:
....Storytelling i och om organisationer har blivit något av ett mode på senare år.
Jag som började med detta för 10 år sedan kände mig i början rätt ensam i öknen. Men nu är jag ständigt ute och berättar och hjälper till att skörda. Jag känner mig som en missionär som arbetar för att sprida ljuset i svenskt arbetsliv.
Vad är då typiskt för storytelling i företag och organisationer?
Man kan säga att all kommunikation vill upplysa och påverka och öppna dialoger. Ordet kommunikation betyder: Göra gemensam. Så det är det.
Om vi säger att siffror, pilar, boxar, diagram och annan mätbar, logisk och intellektuell kommunikation kan kallas faktuell. Så är storytellingen en emotionell kommunikationsmetod. Inte bättre inte sämre bara olika.
Man vill beröra och därmed ladda in emotionella värden i ett varumärke eller en verksamhet. Man hittar inte på sagor eller scenarier utan litar på att verkligheten inte bara duger utan vinner när man befolkar sitt varumärke.
Jag har hjälpt många, från minsta fåmansbolag till största internationella koncern. Alla vill de komma i kontakt med de guldkorn som finns i berättelserna i och om deras organisation....
Posted by Matts at 12:43 EM | Comments (0)
november 19, 2009
Parcyklande åldringar
När de gamla låser hemmets dörr och flyttar till äldreboendet så börjar Tredje åldern. Äldreboendet Öjagården i Piteå ser det så och har därför laddat med badkläder till de gamla så att Öjagårdsfolket kan bada tillsammans i badhuset.
De har skaffat en parcykel för att kunna cykla tillsammans - en åldring och en personal åt gången (två i bredd på en cykel). Öjagårdsfolket är numera med i motionsloppen på cykel kring Piteå och man kan också se dem komma farande på korta sommarturer. Bakom det hela ligger ett eldsjälsvårdbiträde och ett par eldsjälsundersköterskor som stolt har berättat om allt detta i en uppsats vilket gav dem Götapriset.
Så, tänk ut något bra. Gör det så har du något att berätta. Berätta sen så att andra hör och tar efter. Storytellingen resulterade i 150.000 kr i prispengar till Öjagårdsfolket.
Läs själv här.
Posted by Matts at 4:10 EM | Comments (0)
Nyhetsbrev 48: Den gråtande ryssen
I dag går Nyhetsbrev 48 ut till närmare 2500 prenumeranter. Det finns i sin helhet här under om du klickar på länken. Vill du också vara prenumerant så kan du skicka din adress till matts@storytellers.se så lägger jag in dig i sändlistan. Det är självfallet gratis.
Nyhetsbrev 48:
Den gråtande ryssen
Hej Storytellervän,
Så har det gått en månad igen. Jag ska berätta lite om vad som farit genom mitt huvud och storytellers.se sen förra brevet. Mycket av det jag nämner här finns i fördjupad form på storytellers.se.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Nyligen hade jag en spännande workshopdag med skolledare i Stockholm, bland annat rektorer som förstås gärna vill tala om just sin skolas kultur och kanske till och med sin skolas varumärke.
Men i storytellingmetoden gäller det att, sa jag, att för ett ögonblick sluta tala skolplaner och abstrakta påståenden. Det räcker inte heller att säga: Här på skolan mobbar vi inte. Här på skolan har alla lika värde.
Med storytelling sätter man istället scener och låter verkligheten beskrivas i befolkade händelser. Man berättar om verkliga skeenden som visar något viktigt. Lyssnaren / läsaren tänker och lägger till själv utifrån den scen som sätts.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag minns förresten, apropå skolor, en speciell skola som jag arbetade med för några år sen. Det var en sådan skola som arbetar med barn och ungdomar som inte alls fungerar i vanliga skolor, inte ens med det extra stöd som eleven fått.
Det var alltså en skola för riktigt svåra elever.
På den här speciella skolan får lärare och föräldrar ibland se magiska ögonblick när det vänder för eleven. De kontaktade mig för att få stöd i att berätta emotionellt i stället för att redovisa organisationsfakta, skolplaner och powerpointifierade förnuftspresentationer. Skolledningen ville kunna kommunicera sin kompetens emotionellt med hjälp av storytelling. Det var därför jag var där.
En tid senare fick jag höra om ett ryskt besök på denna specialskola.
En rad herrar med grå kostymer och granitansikten hade kommit för att höra om skolans framgångsrika pedagogik. De hade breda bröstkorgar och kraftiga händer och de satte sig längst fram med tolk för att få höra hur skolan arbetade med sina "problembarn".
Skolledningen hade bestämt sig för att fokusera sina presentationer på sanna berättelser om vändpunkter och magiska ögonblick i elevernas utveckling. Det mer formella och administrativa skulle man förstås kunna ta senare om ryssarna frågade.
Tolken översatte löpande om vändpunkterna i barnens liv på skolan. Berättelserna om personalens, elevernas och föräldrarnas känslor fick stort utrymme i brättelsen om skolans verksamhet.
Snart började ögonen glänsa hos ryssarna och man såg att någon av dem hade svårt att hålla gråten tillbaka när hans bröstkorg hävde sig allt häftigare. Snart snyftade folk i hela rummet. Ryssar och svenskar var så gripna att de grät varmt tillsammans över dessa människoöden och hur skolan hade hittat vägar till ett bättre liv för barnen.
Efteråt gick en av ryssarna fram till föredragshållaren från skolan. Han var stor och bred. Hon var liten och tunn. Han kramade henne hårt i en riktig björnkram och tackade medan hans tårar rann över kinderna. Hon kunde inte annat än lägga kinden mot hans hulkande ylletröjsklädda bröstkorg eftersom han var så stor och hon var så inkramad av ryssens starka armar.
Dessa ryssar kommer aldrig att glömma nyttan med denna skola och de tvivlar aldrig på kompetensen hos personalen. Deras minne sitter nämligen emotionellt planterat i deras hjärtan tack vare storytellingmetoden.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Ibland får jag frågan om hur man ska berätta.
Framförandeteknik och retorik i all ära. Men jag tonar gärna ned det där med retorik och teknik. Du är ok som du är. Alla kan berätta. Att vara människa är att kunna berätta. Vi berättar hela tiden för våra vänner och anhöriga. Jag säger: Låt oss ta fram den enkla vanan vi redan behärskar också när det gäller jobbet och det vi vill och kan där.
Det handlar alltså mer om VAD vi berättar än HUR vi berättar det. En enkel befolkad berättelse från organisationskulturen kan ha en stark påverkan. Blir det för mycket tal om hur man berättar så hämmar det storytellingen i företag och organisationer.
Herre Gud, säger jag. Det är inte en audition som pågår på jobbet.
Det viktiga i Corporate Storytelling är att söka, finna och skörda organisationens viktigaste berättelser och sen att sätta dem i arbete. Man behöver alltså i första hand en repertoar.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Apropå flyktingbarnen i Vellinge så fick jag den här berättelsen när jag sökte Skelleftestories i somras:
Den afghanske gymnasisten Elias hade flytt över bergen från Afghanistan undan förföljelser. Han föräldrar hade samlat ihop smuggelpengarna. Han tog sig så småningom till Sverige och kom till Skellefteå som ensamkommande flyktingbarn.
Han vägde då 45 kilo.
Men Elias var öppen och positiv och lärde sig, som så många andra flyktingbarn, svenska i rekordfart. När han skulle välja gymnasielinje valde han omvårdnad och påbörjade utbildningen till undersköterska.
Redan under praktikperioderna blev han mycket omtyckt av de gamla skellefteborna på stadens äldreboenden där han jobbade extra. De frågade ofta efter Elias.
Men så kom utvisningsbeslutet. Elias och en rad andra afghanska flyktingar i Sverige skulle skickas hem och Elias tvingads nu gå under jorden. I Skellefteå demonstrerade 100-tals skolungdomar på torget för att han och de andra skulle få stanna.
På äldreboendet visste de inte var han gömde sig men en dag kom han och sa att han ville jobba. Trots att han gått under jorden. Man skulle kunna säga att han riskerade livet för att få jobba. Han var nämligen övertygad om att han riskerade sitt liv om han blev skickad tillbaks till Afghanistan.
Eftersom polisen letade efter honom kunde han inte stå med sitt namn i vikarielistorna. Men han ville hellre jobba än gömma sig. Så han arbetade i smyg och i maskopi med personalen på äldreboendet. Hans namn fanns inte i vikarielistorna fast han var där.
Tack vare det fick de äldre, som tyckte så mycket om Elias, en del av sin omvårdnad av en utvisningshotad afghansk pojke som utbildade sig i Skellefteå.
Senare fick Elias beskedet att han kunde stanna och han är fortfarande kvar i vårt land, nu som färdigutbildad undersköterska.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Det här nyhetsbrevet skriver jag, Matts Heijbel. Jag brinner för berättelsens kraft. Lika viktig vid lägerelden, på runstenen, i trycksaken och i dag på Facebook eller andra platser i den så kallade sociala webben. Du får det för att du bett om det eller för att du listat dig på något av mina seminarier. Du får gärna citera ur det men säg då var du fått citatet ifrån.
Vill du inte ha det längre så vänd brevet med ett nej tack så tar jag bort dig ur sändlistan,
hälsar Matts Heijbel
Stockholm / Grödinge 19 november 2009
Posted by Matts at 9:30 FM | Comments (0)
november 18, 2009
Vad är en story?
Fråga:
Vad är en story?
Svar:
Ja, det kan man förstås diskutera. Men i Corporate Storytellingsammanhang är ett krav att berättelsen är befolkad. Den har också en scen eller en plats där den tilldrar sig. Något händer förstås sen dem som befolkar berättelsen. Den är alltså händelsbeserad. Man...
...kan också säga att påståendet att du gillar kräftor men inte surströmming, det är ingen story. Men om du berättar om en händelse som gjorde att du inte gillar surströmming så kan det bli en story.
Att Stockholm är Sveriges huvudstad är ingen story. Men om du berättar hur Stockholm blev det eller hur du själv, eller någon annan, fick det klart för sig, då blir det en story.
Alltså händelsebaserat, befolkat berättande med en dramaturgisk poäng är krav man kan ställa i Corporate Storytelling.
Då kan man säga att man har en story. Sen väljer man förstås strategiskt de berättelser som kan göra den nytta man har tänkt sig och försöker sätta dem i arbete, ge dem vingar.
Det här handlar inte om Oscarsvinnande filmmanus och deras dramaturgiska koncept utan jag talar om vardagligt enkelt organisationsberättande som kan befolka varumärken, ladda varor med mervärden och stötta företagskulturer.
Posted by Matts at 4:07 EM | Comments (0)
november 16, 2009
Storytelling på KTH
I morgon och om cirka 4 veckor igen ska jag coacha tredjeårsstudenterna på Kungliga Tekniska Högskolans, KTHs, samhällbyggnadslinje i emotionellt berättande. Samhället byggs för människor och befolkas av människor därför är det viktigt att befolka planerna även innan ett byggprojekt har startat. Ungefär där kommer storytellingen in när jag kliver in hos studenterna på KTH i morgon.
Posted by Matts at 12:37 EM | Comments (0)
november 14, 2009
Fullt igen. Nästa chans 15 december.
Nu är ännu en av mina 2-timmarsföreläsningar, den i Stockholm den 24 november, fulltecknad. Nästa chans för dig som vill komma men ännu inte är anmäld blir därför den 15 december mellan 08.30-10.30.
Jag debiterar 500 sek plus moms och dukar bordet med kaffe, te och frukt. Sen föreläser jag och gruppen diskuterar storytelling i och om organisationer.
Det finns också önskemål om en storytellingutbildning till vintern med exempelvis 3x3 tim med skrivuppgifter och dramaturgidiskussion inlagd.
Är du intresserad antingen av den 15 december och/eller en 9 timmarskurs (3x3 tim) vid ett senare tillfälle så maila matts@storytellers.se. Vad gäller den längre kursen så håller jag än så länge bara på att kolla intresset. Jag har redan en lista av intresserade så det blir säkerligen en sådan 3x3 tim längre fram.
Posted by Matts at 1:05 EM | Comments (0)
november 13, 2009
Älskat flyktingbarn jobbade i smyg
Det har varit mycket diskussion om kommuner som inte vill ta emot ensamkommande flyktingbarn. Vellinge kommun hängs ut som direkt fientlig. I Skellefteå har man en lång tradition av att ta emot flyktingbarn. Den här berättelsen hittade jag där när jag sökte Skelleftestories:
Den afghanske gymnasisten Elias flydde över bergen från Afghanistan undan förföljelser. Han föräldrar hade samlat ihop smuggelpengarna. Han tog sig så småningom till Sverige och kom till Skellefteå som ensamkommande flyktingbarn.
Han vägde då 45 kilo.
Men Elias var öppen och positiv och lärde sig svenska i rekordfart. När han skulle välja gymnasielinje valde han omvårdnad och påbörjade utbildningen till undersköterska.
Redan under praktikperioderna blev han mycket omtyckt av de gamla på stadens äldreboenden där han jobbade extra.
Men så kom utvisningsbeslutet. Elias och en rad andra afghanska flyktingar i Sverige skulle skickas hem och Elias tvingads nu gå under jorden. I Skellefteå demonstrerade 100-tals skolungdomar för att han och de andra skulle få stanna.
På äldreboendet visste de inte var han gömde sig men en dag kom han och sa att han ville jobba. Trots att han gått under jorden. Man skulle kunna säga att han riskerade livet för att få jobba. Han var nämligen övertygad om att han riskerade sitt liv o han blev skickad tillbaks till Afghanistan.
Eftersom polisen letade efter honom kunde han inte stå med sitt namn i vikarielistorna. Men han ville hellre jobba än gömma sig. Så han arbetade i smyg och maskopi med personalen på äldreboendet. Hans namn fanns inte i vikarielistorna fast han var där.
Tack vare det fick de äldre, som tyckte så mycket om Elias, en del av sin omvårdnad av en utvisningshotad afghanistansk pojke som utbildade sig i Skellefteå.
Senare fick Elias beskedet att han kunde stanna och han är fortfarande kvar i vårt land, nu som färdigutbildad undersköterska.
Posted by Matts at 11:36 FM | Comments (1)
Alltid varit noga
Jag träffade en hälsokonsult som bland annat är kostrådgivare. Hon berättade att många människor återkommer och tackar och berättar vad den ändrade kosten och kanske kosttillskotten har betytt för dem. Hon berättade också att hon själv alltid varit noga med vad hon stoppar i sig.
Jag funderar på uttrycket "alltid varit noga med vad jag stoppar i mig." Då ser jag att det inte bara handlar om vad vi stoppar i munnen. Vilka stories låter vi gå genom öronen då? Vad har de med vår hälsa att göra?
Kanske man skulle kunna säga att man alltid ska vara noga med vad man lyssnar på.
Posted by Matts at 10:38 FM | Comments (0)
november 12, 2009
Från lägerelden till webb 2.0
Människan existerar inte utan sin kultur och sitt sammanhang. Hennes kultur bärs och utvecklas av berättelser. Jag syftar då på företags- och organisationskulturen som visar vardagliga sammanhang. Jag menar inte underhållningskulturen eller kulturkulturen.
Jag tänker: Vilka är vi? Var kommer...
...vi ifrån? Vad kan vi? Varför behövs vår organisation och vår kunskap? Våra varor och tjänster? Vad gillar vi? Vad gillar vi inte?
Allt detta finns uttryckt i befolkade kunskaps- och värdestories. I byn, i företaget, på klubben, i familjen etc
Vid lägerelden sökte våra förfäder och förmödrar svar på de där frågorna. I de nordiska bonde/fiskar/brukarsamhällena var frågorna integrerade i byn och arbetet, från livet till döden. Folklore, kyrkbacksträffar och gravplats ingick så att säga i paketet. Här hade prästen länge en viktig storytellerroll. Både i det målade, bildberättande kyrkorummet och vid predikan och de muntliga husförhören.
Givetvis ackompanjerades och utmanades prästen och kyrkan också av mer eller mindre fristående berättande gummor och gubbar på kyrkbacken och vid stugornas eldar.
Men makten styr och vägleder med berättelser. Prästen använde de t ex de pedagogiska berättelserna om Jesus för att visa vad triben hade att relatera sig till.
I det arbetsdelade samhället som kom blev kyrkan utlyft och organisationskulturen fick mer bygga sig själv med sina egna berättelser. Platon hade nog på sin kant en del tankar om detta när han i Staten varnade för storytellers som for iväg utan riktning och klara avsikter.
I modern amerikansk management kom sen exempelvis IBM och försökte bygga en ledningsstyrd helhet igen med allt från företagets storytelling till dresscode.
Ikea använder värderingsberättelser för att bygga insidan av varumärket och för att förklara det ikeanska ledarskapet.
I dag är det allt fler företag och organisationer som försöker skapa repertoarer av berättelser kopplade till varumärken för att påverka snacket. Word of Mouth. Men nu kan vi också reflektera över begreppet Word of Mouse. Mouse är då lika med musklick på datorn. En nöjd eller missnöjd kund kan med ett enda musklick nå tiotusentals andra och starta en gräsbrand som bygger eller raserar det varumärke organisationen kämpat så mycket för.
Inte underligt att Ikea ( och de flesta strategiskt medvetna berättarorganisationerna ) satsar på att finna och leverera innehåll till den sociala webben, webb 2.0. Sociala webben är helt enkelt en av dagens kyrkbackar. Förr utanför kyrkan där människor samtalade efter prästens gudstjänst. Nu i det ofantliga bruset där ute någonstans vid ozonlagret.
Den organiserade människan berättade alltså redan vid lägerelden och även i Platons grotta och på kyrkbacken och sen hela vägen till våra tidningar, hemsidor och i vårt ledarskap. Sen halkade man rakt in i den sociala webben i cyberspace vare sig man ville eller inte.
Plötsligt finns alltså en hel värld i cyberspace där ett musklick kan betyda himmel eller helvete för triben som fortfarande undrar var den kommer i från, vad den kan och vilken uppgift den här i relation till sin omvärld.
Därför tycker jag att varje företag och organisation borde ha en kulturchef som förstår berättarkapitalet och ser till att man förhåller sig också till den sociala webben om man överhuvudtaget viill delta i berättelsen.
Utan en ansvarig för organisations- och företagskulturen kan man lätta köra fel. Man behöver en ansvarig som blir en professionell utvecklare och skördare av bärande berättelser eftersom berättelserna ska bygga bilder av nuet och framtiden, berättelser ska attrahera eller stöta bort medarbetare och kunder.
För det brusar och talas och berättas faktiskt fortfarande överallt där människor möts.
Posted by Matts at 3:57 EM | Comments (0)
november 9, 2009
145.000 besök
I helgen passerade räknaren 145.000 besök här på bloggen storytellers.se sen jag började. Storytellers.se är en av de första och därmed äldsta svenska företagsbloggarna överhuvudtaget. Inte en av de stora men jag har ändå haft 145.000 besök sen jag startade storytellerbloggen vilket gör den stor och självklar bland dem som intresserar sig för de här frågorna. Storytellers.se vill vara den självklara svenskspråkiga möteplatsen för dem som intresserar sig för organisationers berättarkapital.
Posted by Matts at 6:26 EM | Comments (1)
november 6, 2009
Word of Mouse
Just det of Mouse. Uttrycket Word of Mouse leker förstås med det ädre uttrycket Word of Mouth och syftar till att ett budskap kan sprida sig som en präriebrand med ett enda musklick.
Talesättet är ju att en nöjd kund berättar muntligt för fyra vänner om varan eller tjänsten. En missnöjd kanske till tio. Men en musklickare kan nå tusentals, kanske miljoner via Word of Mouse.
Som storyteller och story-listener tänker jag förstås att Word of Mouse-klickaren viralt kan skicka ut din story - hoppas den är tillräckligt väl dramaturgiskt förpackad, flygfärdig och attraktiv.
I dag får Mouth kontra Mouse 61.500 mot 160 träffar på svenska Google.se
Google.com får än så länge 10.900.000 träffar för Mouth-varianten och 61.500 för Mouse.
Vi kommer att få höra mycket om Word of Mouse framöver.
Posted by Matts at 12:25 EM | Comments (0)
november 5, 2009
Pudel eller pitbull?
Jag läser i Springtimes nyhetsbrev att den svenska pudeln, den bortgjorde makthavaren som lägger sig på rygg och säger förlåt, nu utmanas av den amerikanska pitbullen som går till full attack. Pudelmodellen kanske inte alltid är så självklar som PR-människor och kommunikationsansvariga i Sverige brukar säga. En bra storyrepertoar och full fart framåt kanske blir morgondagens melodi. Läs själv vad Springtime skriver.
Posted by Matts at 4:44 EM | Comments (0)
Samtal kring storytelling
I dag hade jag ännu en i raden av 2-timmars inspirationsträffar vid Mariatorget med blandad grupp. Det är spännade med blandad grupp. Här kom människor från internationella företag, från bank, från teatern, från myndigheter, från små importföretag och från kommunikationsbyråer. Erfarenheter från olika världar korsades. Alla kom frivilligt eftersom de är är intresserade av det emotionella berättarkapitalet och hur det kan användas för rekrytering, stimulans av företagskultur eller marknadsföring. Väldigt trevligt.
Nästa tillfälle är den 24 november 08.30-10.30 på Hornsgatan 52. Jag debiterar 500 sek + moms.
Anmäl ditt intresse här matts@storytellers.se
Posted by Matts at 3:08 EM | Comments (0)
november 4, 2009
Berättelser i skolans värld
I dag träffade jag skolledare från skolans värld i Stockholms Stad. Under workshopen skördade vi rader av kulturberättelser som visar vad de kan och vad de vill. Om vändningar av skolor från problemskola med bråk till drivbänkar med elever redo inför framtiden. De rektorer och de ledningsgrupper jag träffade var stolta och starka och emotionella.
Skolan behöver starka kulturberättelser i den konkurrenssituation som skolor i Stockholm befinner sig i. Många av de nya barnen är i skolan nästan jämt, även på loven. Och presterar bra.
Jag har metoder som skördar skolans viktigaste kulturbärande berättelser.
Posted by Matts at 7:57 EM | Comments (0)
november 3, 2009
Han öppnade gränsen
Harald Jäger öppnade gränsen och 1000-tals DDRare rusade in i Västberlin. Det var i dagarna 20 år sedan.
– Jag öppnade gränsen, sa han till frun när han kom hem.
- Struntprat, sa hon, på väg till sitt jobb. Så du sladdrar.
Men det var inte slidder-sladder. Det var Harald Jäger som öppnade bommen den där novembernatten, skriver Expressen. Sen ringde han överste Ziegenhorn och sa att trycket blev för hårt, han hade inget val.
– Bra min vän, sa översten.
Därmed hade 40 år av kommunism fallit. Tyskland enades och den lilla västön, som Västberlin var i DDR, blev en del av det hela Tyskland.
Men nu byggs hur som helst nya murar i världen. Och kanske i oss själva.
Posted by Matts at 2:49 EM | Comments (0)
november 2, 2009
Tro på vad du säger
Om du vill framföra ett budskap eller visa värderingar eller kunskap med hjälp av Corporate Storytelling så är det viktigaste vad du säger inte hur du säger det. Det är alltså inte, som jag ser det, utbildning i framförandeteknik som du främst behöver utan viktigast är att du förstår att du har något viktigt att berätta som du också tycker visar vad du/ni står för eller vad du/ni kan.
Jag glömmer aldrig när den framstående berättaren...
...Ulf Ärnström berättade om tusenfotningen. Jag tror att den berättelsen handlar om detta.
Ungefär så här minns jag den.
En tusenfoting fick frågan hur hon kunde starta när hon hade så många fötter. Vilken fot rörde hon först.
Det frågan hade tusenfotingen inte fått förr och hon började fundera på den. Var det höger främsta foten eller vänsterbakerst. Eller var det någon fot mitt i raden. Eller var det alla tusen på en gång.
Sen dess har den tusenfotingen inte kommit iväg. Det blev lite för mycket hur.
Hade hon fått frågan om hon bara kunde gå ett varv hade det varit hur enkelt som helst.
Corporate Storytelling, så som jag håller på med det, handlar alltså mer om vad än om hur man berättar. Huret riskerar att hämma berättaren och snacket (Word of Mouth) blir lidande eftersom berättandet blir för prestationsfyllt.
Så om manus eller stolpar. Om att stå stilla eller röra sig. Om att titta på en i taget eller svepa med blicken över alla. Om det är förbjudet att dra handen genom håret. De där frågorna tycker jag, i vardagliga storytellingsammanhang, kommer först i andra hand.
Jag uppmanar helt enkelt dem jag stöttar att berätta enbart om de tror på det de säger och att utgå från att den som lyssnar vill höra och är din vän. Då blir det bra även om du till och med tappar tråden, rodnar eller drar handen genom håret.
Men det hindrar inte att du förstås ska sätta en scen i berättelsen innan du befolkar din scen och låter något hända med de människor du fört in i den berättande scenen. Och att du ska driva fram till den poäng som du är väl medveten om. Vägen till klimax kan vara lite olika från gång till gång.
Alltså precis som när du berättar för dina anhöriga eller vänner om något som berört dig. Bara med den specialbetoningen att i Corporate Storytelling handlar det ytterst om en organisation, ett företag, en vara eller en tjänst.
Om att befolka varumärken.
Posted by Matts at 3:59 EM | Comments (0)