« november 2007 | Main | maj 2012 »
december 28, 2007
Tjuven och persikokärnan
Det finns en global repertoar av pedagogiska och terapeutiska världsbildsberättelser i den folkliga sagoskatten. Berättelser som kan ligga till grund för lärande och utveckling. Även berättelserna om Jesus är sådana. Corporate Storytelling är något annat men...
ibland kan man även i organisationsberättandet ha glädje av dessa, ofta vitt spridda internationella, arketypiska sagor för att se sina egna arbetsvillkor och varumärken. Jag har som storyteller mött sådana i bland annat socialarbetarsammanhang.
Då hämtar man ibland nutida sanna berättelser med liknande moralpoänger som man bygger på i de klassiska sagorna men som nu istället hämtas inne i de egna organisationsverkligheterna.
Jag skördar ibland också dilemmaberättelser, till och med hos Vägverket, för att föra fram och visa olika aspekter i en organisation för att därigenom få fram en tydlig bild som inte beskrivs eller är låst utifrån olika partsintressen utan som beskriver verkliga händelser som man sen tillsammans kan diskutera utifrån.
Hur som helst den här berättelsen om Tjuven och persikokärnan hittade jag på ett berättarforum för kulturarbetarberättare. En fantastiskt plats där man delar med sig och tar emot tips och exempel från andra berättarintresserade av olika sorter.
Berättaren Gunilla Brodin i Mölndal hittade den hos Storytellern Elisa Pearmain i Lincoln, Massachusetts, se längst ned. Gunilla gav denna asiatiska berättelse vidare som en story om kriminalitet. Nu får du den vidare från mig, Organisationsberättaren Matts Heijbel i Grödinge:
Truth in a Peach Seed - A story told in Korea, Japan and China, and in the Jewish tradition ( hittad 2002 på: www. wisdomtales.com//id2.htm )
Once upon a time in a city, maybe near and maybe far from here, there lived a thief named Han. He had been raised on the streets as an orphan, and there he had learned from the best of the thieves how to steal a loaf of bread, or a piece of fruit for his meal. Han learned to be clever too, living by his wits, and had never been caught.
Then one day he had fallen in love. The young woman loved him too, but required that he reformed his ways, and lived an honest life. Han was glad to do this, but there was first the problem of a wedding ring. He would steal a ring for his beloved, and then start a new life. Unfortunately Han's desire for the perfect ring, had shrouded his keen instinct for danger, and he was caught. Han was thrown into jail, where he would likely spend his whole life.
Day after day he sat in the jail cell thinking and thinking of how to escape. The walls were strong, and the jailers never left their posts. They didn't even open his cell, but passed food in to him. Though his mind kept churning for answers, his hope was growing dim.
Then one day as he mulled over his simple lunch, and idea came to him. The prisoners had been given the customary meal of rice, a very small portion of fish and a piece of fruit. Today it was a peach. The peach was delicious, and reminded him of the beautiful peach trees blossoming outside of the city where the rich men lived. Then an idea came to him. He carefully wrapped the peach pit in a piece of cloth and called the guard to him.
"Please tell the head jailer that I must see the Emperor. I have a very important present to give to him." The guard laughed. But each day Han kept at him until he at last was brought before the Emperor.
"Your highness," he said bowing very low. "I have brought a great present to you." Han handed the Emperor the piece of cloth. The man opened it and turned red with anger. "How dare you take my time and insult me with a peach pit?" Did you think you would escape somehow? You are a thief, and you belong in jail!"
"Your highness," Han went on, still bowed low. "This is no ordinary peach pit that I bring to you. I beg you to listen, for this is a magic peach pit, given to me many years ago. When it is planted it will bear fruit of purest gold."
"If this is so, why did you not plant it yourself, thief!" scowled the Emperor.
"Ah your Highness, that is the catch." Han said humbly. "For the man who gave me this seed told me that it would only yield golden fruit for an honest person who has never stolen or cheated. For those who have, it will give only regular peaches. So as you can see it would be wasted on me, and I have been waiting to find the perfect person to give it to. These many days spent in prison have given me time to realize that you are that person."
Instead of glowing with excitement the Emperor grew redder than ever. While more honest than most men in high places, he could not help remembering how in his younger days he had once lied, and cheated another men out of his chance for a high ranking position, while he himself had risen in power. "No, no I couldn't accept it, " He murmured into his beard. "There may have been something in my youth that I no longer remember. I believe it should go to my Prime Minister."
All eyes turned to the Prime Minister who had also gone red with embarrassment. "Oh no, I am afraid that I am not the right person either," He stammered knowing full well that he regularly accepted bribes from people who wished him to influence the Emperor in their favor. "I suggest the Commander of the Army."
Then it was the Commander's turn to blush, and stammer and mumble, for he had even had a man killed once in order to secure his place in the government. He demurred to the governor, who also could not accept the magic seed, as he had grown immensely wealthy on the hard labor of peasants who remained terribly poor.
This went on and on down the line of noble officials who had audience to the Emperor.
Finally there was no one left in the room to take the magic seed, as each had used their position of power to cheat, or steal. The room was silent.
Slowly the Emperor began to smile. "You are a clever man Han. You have showed us that your crime has cost you dearly, while for our own we go free. I think you have served enough time in prison. Return to your life as an honest man, and please let none of us steal, or cheat again.
And it was so that Han put the peach pit into his pocket, and left as a free man. Free to choose to change his own life for the better. He kept the peach pit in his pocket all of his life, and passed it on to his children. It helped him to remember that honesty yields gold when all is said and done, and that gold is freedom.
Sources:
Best Loved Folktales From Around the World by Joanna Cole, (N.Y. Doubleday) pgs 555-557. Tales the People Tell in China by Robert Wyndham, (New York: Julian Messner Pub. l971) pg. 20-24.
I am still hunting down the Japanese collection by Ushida that I originally found this story in. Will update.
Gail Rosen suggested a Jewish version. Source:Barbara Diamond Goldin's "A Child's Book of Midrash: 52 Jewish Stories from the Sages." She calls it The Clever Thief. The thief has a pomegranate seed that can grow and bear fruit overnight if it is planted by a person who has never stolen anything. The author cites the Exempla of the Rabbis #433, p. 169 as her source.
Thoughts
One look at the headlines and you will know why I chose this story for my current feature. I am thinking of sending a peach pit and a copy of this story to those at the top of our government, and asking them if they could grow golden peaches. How can we trust those who have made their fortunes at the expense of others? What has happened that so many people feel that it is acceptable to give in to their greed with abandon? How can these people sleep at night knowing that so many hard working individuals and families have lost their retirement funds, their livelihood, so that they can buy an oil well, or a third vacation home?
No I don't talk this way to children in school or library settings. I do feel however that stories in their simple and straightforward form can help us to look at what is going on in the world with clear eyes. They can also remind us that greed and crime do not pay. But if greed and white collar crimes do pay in the real world, and are not punished, then at least our stories remind us of the irony of this.
Looking more deeply and personally at the story, it offers each of us a chance to think about our own actions on a daily basis. When do we act out of fear or greed, rather than for the greatest good?
How often do we compare ourselves to others and forget our own transgressions? When all is said and done, our children still learn by example, and thus from those closest to them.
If greed and fear are less evident than generosity, and love, good will win out. Democracy works as long as the individuals in that democracy each live by a code of ethics.
Once people no longer value such things as honesty and responsibility and generosity then laws must be imposed to force them. That is the end of a true democracy.
Imagine that you carry that magic peach pit around in your pocket. There are so many big and small opportunities for making honest choices everyday. Could you grow golden peaches today? What do you think of the idea that honesty ultimately yields freedom?
Using this story in a therapeutic group
I used this story to introduce the topic of honesty in a mixed group of people dealing with addiction and psyche issues on the inpatient unit where I work part-time. After the story I asked them to think of an area in their lives where honesty was most difficult.
People quickly acknowledged that there was both honesty to themselves and honesty to others. These were some of the areas of discussion: They spoke about the dangers of being too honest.
People said that they had to be careful of whom they told what to avoid feeling too vulnerable. Other people spoke about how you could be too honest and hurt someone's feelings.
Then some of the addicts spoke of the habit of lying to family members, hiding stashes of alcohol or drugs in the house, sneaking out. If they did not lie about such things it would be much more difficult to use them.
Making a commitment to honesty to family members is one of the keys to maintaining sobriety and rebuilding the trust that is usually lost when someone becomes and addict.
Several of the teens in the group spoke with anger of situations in which they felt they had been lied to by adults, parents and people in authority. It was harder for people to talk about being honest to oneself, but that was eventually where the meat of the conversation went.
People spoke of wanting to pretend that experiences from their past had not happened, even though they were still feeling the implications of them. In this case the issues involved traumatic losses.
People with addictions spoke of the difficulty of being honest with oneself when there are two voices speaking in one's head, one crying for relief through substance abuse and the other calling for abstinence. To which voice do you listen?
We spoke of the necessity of a dialogue between the two, and of fostering the "adult", or honest voice in oneself. We also spoke of the need to reach out to someone else who would be able to help us discern the addict's voice from the voice of reason. This is one of the primary uses of a sponsor in AA.
I ended the group by urging each participant to imagine that they carried around a peach pit, that helped them to remember to listen for truth in themselves and to help guide them in their interactions with others.
If I were doing a group with arts materials I think would make some sort of replica of a peach pit, perhaps from clay, or draw a picture to take with us. Visual cues are very helpful for some people in remembering wisdom.
Elisas slutord:
Please share these stories with others. That is the best way to get them under your skin, and to make personal meaning from them. I'd love to know what you think of the Story of the Month page, or to hear suggestions of stories that remind you of this story or theme. Please write to me at Elisa@wisdomtales.com
Posted by Matts at 9:01 EM | Comments (0)
december 20, 2007
Reinfeldt berättar
Det verkar som om statsminister Reinfeldt tog ett storygrepp vid sitt moderattal igår. Han berättade om:
...Den unga kvinnan som inte fick socialtjänstens stöd trots att hennes pappa blivit mördad.
...Om killen som blev svårt misshandlad men som fick leta rätt på gärningsmännen på egen hand.
...Om två tjejer som hade hamnat i en psykvård som inte ville förstå deras problem.
...Om ett par i ett miljonprogramsområde som berättade hur många där tycker sig leva med tudelade identiteter.
...Om en 14-årig invandrarkille som fick så mycket stryk av väktare i t-banan att han tappade tron på det svenska drömsamhället och började misshandla själv.
Jag var inte på plats när Reinfeldt talade men har läst och hört om talet i media. Jag har på senare år flera gånger fått storytellingfrågor från politiska partier och konstaterar att händelsebaserat berättande letar sig in allt mer i den svenska politiska retoriken.
Man tar verkliga, emotionella, befolkade exempel och låter dem lägga grunden i talet.
Posted by Matts at 10:57 FM | Comments (0)
När Lars-Anders blev miljonär
Svenska Spel har tillgång till en strid ström av stories som fascinerar. Alva från Älmhult som drygade ut pensionen, Turgumman i Skåne som vann en miljon. Nu senast var det den förre uteliggaren och kunden hos kronofogden, Lars-Anders, som blev klövermiljonär och kunde betala elräkningen så att han fick strömmen tillbaka från Vattenfall som stängt av elen på grund av hans skulder. Honom gjorde Svenska Spel en alldeles sann reklamstory av i gårdagens tidningar. Läs själv:
Du har väl hört historien om Lars-Anders från den lilla norrländska byn Dikanäs. Han är 57 år och hans liv har varit trassligt. De senaste 25 åren har han levt på existensminimum. Under perioder av sitt liv har han varit utfattig och sovit i portuppgångar.
En dag får han en plötslig ingivelse. Han går in i en affär och köper en DubbelTriss. En enda. Och skrapar fram tre klöversymboler. Det tar ett tag för honom att förstå vad expediten försöker förklara: Nu får han åka till TV4-studion och skrapa Triss i direktsändning. Han är garanterad en vinst på 1,2 miljoner kronor...
Så lätt är det inte för andra organisationer och företag som letar starka berättelser. Men alla gillar en bra och emotionell nöjd-kund-story och i det här fallet är berättelsen om Lars-Anders förstås guld värd för Svenska Spel.
Posted by Matts at 10:27 FM | Comments (0)
december 19, 2007
Lambi vill påverka snacket
Lambi hoppas få kunna lansera sin nya pappersnäsduk via snackisar från dem som fått gratisprover.
- Vi vill få konsumenterna att prova produkten. Vi tror på mun-till-mun marknadsföring. Den bästa reklamen är...
...om någon tycker om vår produkt och sedan rekommenderar sina vänner att prova, och just nu är var och varannan människa lite småsnuvig, säger Lennart Karlberg, kategoriansvarig på Lambi.
Läs artikeln och läsarkommentarerna om detta i Dagens Medias nättidning.
Posted by Matts at 12:36 EM | Comments (0)
Professorns motsaga
Jag funderade här, den 11 december, över innehållet och dramaturgin i Svenskt Näringslivs värderingssagor. Jag diskuterade det kloka i att hitta på när man hade kunnat fylla värderingsreklamen med verkliga case istället. Nu har...
...Alf Hornborg, professor i humanekologi vid Lunds universitet, påpassligt tagit upp samma Beskowska sagodramaturgi för att ge en annan bild av samhällsutvecklingen.
I samma arketypiska sagoform bemötte han i går, i Aftonbladet, värderingarna som förekommer i sagorna från Svenskt Näringsliv. I Aftonbladets papperstidning var Hornborgs saga till och med typograferad och formgiven som annonserna från Svenskt Näringsliv. Jag tyckte först att det var just en ny saga från Svenskt Näringsliv.
Jag tror aldrig detta hade hänt om Svenskt Näringsliv hade fyllt sina sagor med verkliga case. Nu bjöd man, så att säga, in till detta. Och kanske tycker man bara det är bra. Man ville ju: "förenkla i så hög utsträckning som möjligt för att få ut budskapet till så många som möjligt".
Här har du en länk till Hornborgs saga publicerad också i Aftonbladets webbtidning. Här syns inte papperstidningens härmande formgivning, men motsagan finns här skriven precis i samma tonläge som Svenskt Näringslivs men med en helt annan värdering.
Så kan det gå.
Posted by Matts at 11:51 FM | Comments (0)
december 18, 2007
En julberättelse
I Värdskaptes nyhetsbrev läser jag denna julberättelse som Jan Gunnarsson hämtat från Dalarna.
Posted by Matts at 3:04 EM | Comments (0)
Påverka snacket
Word-of-mouth talas det om vitt och brett. Mun till mun. Man talar om att WOM är både det mest effektiva och det mest etiska sättet att beskriva en verksamhet, en produkt eller en tjänst. Kunderna får allt större makt över medielandskapet via alla bloggar och sociala nätverk. Vill du som professionell kommunikatör vara med och påverka snacket där ute så får du lov att leverera, det är en av dimensionerna i Corporate Storytelling. Genom att...
...satsa på ärligt innehåll i kommunikationen kan du vinna brukares och kunders respekt och få dem att berätta. Du kan lyssna av och leverera och därmed helt enkelt påverka snacket.
En storyteller förstår berättandets dramaturgi och förpackar budskapet utifrån det.
På amerikanska bloggar talar man om evangelister som är villiga att berätta och till och med hylla. Tar man det perspektivet till sig, att det faktiskt finns potentiella produkt- och varumärkesevangelister, så ligger det förstås nära till hands att man börjar reflektera över vilken evangelium man tycker att man har att erbjuda.
Detta kan vara en spännande utgångspunkt när man börjar med storytelling i syftet att försöka påverka snacket.
Det finns numera även organisationer som försöker hantera etiska förhållningssätt i denna verksamhet.
Posted by Matts at 11:39 FM | Comments (0)
december 17, 2007
I Internetworlds Bloggkalender
Nu har jag fått en utmärkelse. Varje dag fram till julafton öppnar nämligen Internetworlds redaktion en ny lucka till en proffsblogg i sin bloggkalender. I går var tipset storytellers.se. Internetworld vill visa bloggarna som kryper bakom kulisserna i webbvärlden, byråvärlden och medievärlden. Vill ge läsare möjlighet att inspireras av trendspaningar, lägesrapporter analyser och tips. Om just min blogg skriver man:
En blogg från Storytellergurun Matts Heijbel. Matts skriver engagerat om hur man kan använda storytelling i organisationer. En metod som går att applicera i allt från reklam till internkommunikation och strategiarbete.
Jag tackar. Det är kul med lite uppmuntran. Min ambition har hela tiden vart att vara just en öppen och naturlig svenskspråkig mötesplats för de här frågorna.
Posted by Matts at 11:04 FM | Comments (0)
december 14, 2007
Byråkrater berättar
Författaren och skattetjänstemannen Leif Ekerling gav för 10 år sedan ut en bok med titeln Byråkrater berättar på Norstedts juridik AB. Det är en bok full med...
...byråkratstories från svenska Skatte- och kronofogdemyndigheter skriven på nittiotalet och då med blicken i backspegeln. Den är lättläst och rolig även för mig som inte arbetat inom Skatte- eller kronofogdesverige.
Särskilt roligt och intressant tycker jag det är att läsa om du-reformen och hur den infördes vid svenska myndigheter på 60- och 70-talen. Man brukar säga att det var Socialstyrelsens chef Bror Rexed som gick före. Rexed kallades därför ibland Du-Rex.
Leif Ekerling har exempelvis talat med Willy Carlsson vid Kronofogdemyndigheten i Kalmar som minns när kronoassistenten Hellberg på Öland skulle göra utmätning hos en man som han faktiskt var bekant med privat. Han gjorde utmätning hos en kompis alltså.
Jag citerar ur boken:
Hellberg sade "Herr Johansson" hela tiden till bekantingen. "Nu Herr Johansson har vi en utmätningsförrättning här" och så vidare. Till slut suckade Johansson och sade "Jamen Hellberg, vi har känt varandra i trettio år, då behöver du väl inte säga herr Johansson!"
– Nu är det förrättning! sade Hellberg. Efteråt är det som vanligt!
Man kan också läsa om landskamreraren som bara delvis kunde anpassa sig till du-reformen. Han la bort titlarna, men bara med personal från och med lönegrad 17.
I ett internt papper från ett svenskt landskontor skrev och undertecknade, förmodligen vid tiden kring 1970, cheferna dessa ord till Personalen (med stort p) apropå du-reformen:
Det har visat sig att frågan om tilltalsord personalen emellan ibland vållar tveksamhet. Det förefaller praktiskt, särskilt med tanke på de nyanställda, och i linje med utvecklingen samt är kanske också ägnat att befrämja samhörighetskänslan i arbetet, om man allmänt vid landskontoret säger du till varandra. Vi ser alltså för vår del gärna, att också de, som vi ännu inte råkar vara du med, begagnar sig av detta tilltalsord till oss, liksom vi själva tänker försöka oss på att allmänt använda det inom landskontoret. Med tillönskan om ett Gott Nytt År.
Storytelling samlas ofta kring tidsaxeln Då, Nu och Sen. Detta är ett fantastiskt Då som på ett humoristiskt sätt gläntar på dörren in till byråkratin.
Jag har själv vid flera tillfällen arbetat med byråkrater och skördat berättelser. Jag minns en gång när jag hade en medarbetare från Statskontoret på en av mina kurser. Hon trodde aldrig att det skulle finnas stories där som var användbara. Men det gjorde det verkligen. Jag fick mycket stor respekt för Statskontorets uppgift och kompetens efter att ha sett dessa organisationsberättelser.
Leif Ekerlings bok kan beställas exempelvis från Adlibris.
Posted by Matts at 1:31 EM | Comments (0)
Frukost med storydusch
Den 24 januari 2008 kan du äta gratisfrukost på Berns i Stockholm. Då ska Lexter och jag presentera idén med riktat ljud, dvs extremt riktade högtalare (s k ljudduschar) med avgränsat ljud som...
...kan användas bl a till storydusch av den typ som Arlanda Express provat i samarbete med mig och Lextermänniskorna. Om du vill komma så kan du anmäla dig till lexterfrukost@storytellers.se
Lexter visar och förklarar tekniken. Jag talar om storytelling som ett tänkbart innehåll.
Lexter har Sverigeagenturen på en typ av extremt riktade högtalare som gör att bara den som går in i ljudet hör det. Jag har ett samarbete med Lexter där vi bland annat ska prova tekniken vid Sickla Köpkvarter i Stockholm.
Där kommer ljuddesignen bl a att innehålla storyduschar med andra budskap än de rena säljbudskapen.
Välkommen att anmäla dig till frukost så ska vi berätta mer.
Posted by Matts at 11:26 FM | Comments (0)
december 13, 2007
Låt kunden berätta
Låt kunderna bygga varumärket. Kunderna berättar egna berättelser och återger stories som organisationen levererar. Det samma gäller med politiska partier menar exempelvis Karen Hegmann som finns med i en intervju i mycustomer.com.
Posted by Matts at 9:39 EM | Comments (0)
december 12, 2007
Nyhetsbrev 29: Film och förlossing
Det här nyhetsbrevet går idag ut till prenumeranterna på Storytellers nyhetsbrev. Vill du också vara med på listan? Skriv in dig i rutan en bit ned till höger.
Hej Storytellervän,
Här kommer Storytellers nyhetsbrev nummer 29. Jag berättar lite personligt om vad som hänt sen senast och om vad som är på gång framöver. Det mesta finns som vanligt i fördjupad form på http://storytellers.se som haft över 75.000 besökare sen jag lät min loggbok börja räkna för några år sedan.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Du känner förmodligen till David Attenborough, legendarisk brittisk forskare och TV-man, som i många år tagit oss med på spännande tv-resor in i olika kulturer. BBC har låtit honom guida oss tittare till spännande djur och mänskliga kulturer.
Med Attenborough som förebild har jag just, givetvis med glimten i ögat, varit med att ta fram en företagsfilm. Jag ska berätta mer om filmen och idén i detta nyhetsbrev.
Jag ska också berätta om Huddinge kommun och Region Skåne. Och om när jag samlade förlossningsstories i Trollhättan.
Jag ska reflektera över den sagokampanj som Svenskt Näringsliv har just nu och fram till jul i svenska media och om ett samarbetsprojekt för att utveckla tanken med storyduschar.
Jag bjuder också in till gratisfrukost i januari.
Till slut också något om den privata storytellingen med vänner och familj.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Berättelsen om mannen som ville bada
Paret hade väntat många år på att få barn. Det de inte hade läst i böcker och på nätet var inte värt att veta. De hade allt helt klart för sig. Musik hade de med sig och eget badkar begärde de.
Personalen på förlossningsavdelningen vet att varje par är unikt så de tappar förstås tjänstvilligt upp ett bad och gör vad de kan för att kvinnan ska få bada fram till dess att det är dags. Föda i badet får hon inte för Socialstyrelsen.
Då ser de att mannen börjar klä av sig. Spritt språngande naken kliver han ned i badkaret till sin nästan-födande hustru. Han vill också bada.
Med båda i badkaret svämmar vattnet över och rinner ut i korridoren. Personalen torkar. Och torkar. Mannen vältrar. Och vältrar. Musiken dånar och mannen sjunger.
Paret märker ingenting av uppassningen och servicen som pågår runt dem. De är helt upptagna av varandra medan personalen gör vad den kan för att torka upp och förhindra vattenskada i korridoren.
Musikspelaren dånar med parets personligt valda och medhavda musik. De har på något märkligt sätt fullständigt tagit över avdelningen trots att det är barn på gång i flera av rummen. Alla på avdelningen märker av de badande.
Paret befinner sig helt enkelt i universums medelpunkt.
Då känner kvinnan att nu är det verkligen dags.
Hon får hjälp att komma in till förlossningsrummet och den nakne mannen springer förvirrad och ropande runt förlossningssängen.
Personalen tycker att mannen borde ta på sig någonting, men var är hans kläder? Blev de våta? En sköterska ger honom att par stora nättrosor som egentligen är till för de födande mammorna. Någonting ska han ju ha på sig.
Han tar frånvarande på sig dem och stöttar, halvnaken, med de grovmaskiga nättrosorna som enda plagg, sin hustru i förlossningsarbetet medan någon fortfarande torkar upp badvatten i korridoren.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Så kan en förlossningsstory från Trollhättan låta. Den kan användas som organisationsberättelse och den visar i händelseformat en del av vad det innebär att ingå i ett förlossningsteam på ett svenskt sjukhus.
Dagens föräldrar är vana att sätta sig själva i centrum och de är så pålästa och bestämda att de inte alltid är så lätta att hantera. Personalen är hela tiden, utryckt med näringslivets begrepp, kundorienterade och anpassade till varje kunds speciella behov. Trots att det är en sällantjänst de levererar.
Berättelsen om Den badande mannen tog jag fram, som en av flera, på uppdrag av Västra Götalandsregionen. De ville kommunicera lite emotionellt och händelsebaserat i samband med att de skulle tala om barn och barnperspektiv i sin medborgartidning som kommer ut i dagarna.
För mig gällde det att söka händelser och återge dem för att spegla personalens kompetens och speciella arbetsmiljö i samband med att befolkningen i Västra Götaland ökar. Alltså är detta en organisationsberättelse.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Här var det alltså Västra Götalandsregionen som gav mig uppdraget. Jag har också varit inbjuden till Region Skåne sen senast. I samband med deras kulturevenemang Rantafej där Eva Rydberg fick det stora kulturpriset fick jag äran att tala om storytelling och organisationskulturer.
Organisationer som arbetar med kultur och kulturfrågor är ju kulturer i sig. Dessa kan skildras i Corporate Storytellingformat och är precis lika värdefulla som vilka kulturer som helst. Det var temat för min föreläsning inför Region Skånes kulturpersonligheter och kulturbyråkrater.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Ett väldigt spännande uppdrag som jag arbetar just nu är att jag i samarbete med Tullbergs Kommunikationsbyrå arbetar med berättelser som kan ladda Huddinge kommuns varumärke. Huddinge, en kommun med 90.000 invånare i södra Storstockholm, vill påverka snacket om sig själv med speglande berättelser.
De har gott om trycksaker och tidningar och olika presentationer. Min uppgift är att komplettera detta material med några slagkraftiga, bildrika Huddingestories som laddar kommunens varumärke.
Det är ett svårt uppdrag. En verklig utmaning. Men jag letar, lite pretentiöst uttryckt, efter Huddinges själ. Jag känner in denna plats på jorden och försöker förstå vilka som bor och verkar där. Sen ska jag leverera några berättelser som, utan att vara nedtyngda av fakta, direkt positionerar Huddinge - i hjärna och hjärta.
Jag är övertygad om att många svenska kommuner kommer att leta i denna nisch framöver. Bortom det informativa och sloganbaserade till det emotionella och intuitiva - men ändå sanna.
Om jag säger Huddinge. Vad tänker du då? Förhoppningsvis kan storyprojektet göra det lättare för både Huddingebor och andra att snart svara på den frågan.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Du kanske har märkt att Svenskt Näringsliv nu i december 2007 har en serie sagor presenterade på helsidor i dagspressen. Sagan om Gumman som handlade för lite eller Sagan om Företagaren som inte ville tjäna pengar till exempel.
På bloggar och i kommentarer i Dagens Medias nättidning rasar förolämpningar och pajkastning i vanlig ordning apropå detta. För min del så räcker det att konstatera att de hittat på sagor i någon slags Elsa Beskowanda. Moraliserande men ack så mycket sämre.
Jag förstår inte att de inte kan ta sagor från verkligheten för att föra fram sina budskap. Då slipper man den infantila ton som lätt blir när man härmar 100-åriga Beskowsagor. Det går faktiskt ändå att börja med orden: Det var en gång...och sluta med orden...Så kan det gå.
Ur ett rent dramaturgiskt perspektiv tycker jag därför att kampanjen är ett misslyckande. Jag förstår att Svenskt Näringsliv vill driva sina kampanjer för ökad handel och mot Las. Men då får man ta tag i dramaturgin lite grand. Det gäller i synnerhet om man ger sig på sagoformen.
Jag hoppas att de inte tycker att de håller på med Corporate Värderingsstorytelling, för vi som gör de kan åstadkomma något mycket bättre än så. Det blir som att begreppet dras ned om de kallar det storytelling, tycker jag.
Påhittade reklamsagor har ingenting med det professionella storytellingbegreppet att göra.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag har gjort en film tillsammans med Phosworks Digital Industries åt Upplands Lokaltrafik. Upplands Lokaltrafik, som är upplänningarnas motsvarighet till Stockholmarnas SL, fyller 30 nästa år och ville beskriva företaget på ett annat sätt än det rent faktuella.
Jag har därför undersökt UL-folket. Jag har rest runt och samlat deras företagsfolklore. Jag hittade ett spännande folk som förvaltar en tradition av resande och möten mellan människor.
Det var så vi kom på att man skulle kunna beskriva detta folk, dess 250 bussar, dess tåg, hållplatser och alla berättelser om dem själva och deras kunder.
Då kläcktes uttrycket "David Attenboroughkonceptet".
Jag tog på mig en vit linnekostym och reste i filmen likt en David Attenborough runt i deras revir. Precis som Attenborough talade jag lågmält och med stor beundran om denna spännande folkgrupp och deras liv och berättelser.
En verkligt annorlunda företagsfilm som presenterades och delades ut till medarbetarna i början av december. Vi som skrev manus och genomförde produktionen tycker att vi hittat en helt ny nisch där storytelling och företagsfilm vävs samman på ett spännande sätt.
Och detta sätt att arbeta behöver inte bli dyrare än en broschyr eller jubileumsskrift. Alla medarbetare får ett ex på dvd och filmen kan användas i många olika sammanhang.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Vill du äta gratisfrukost i Stockholm 24 januari 2008?
Jag och Lexter ( http://lexter.se ) talar om storytelling och presenterar nya fantastiska högtalare med riktat ljud. Jag propagerar, i det sammanhanget, förstås för att dessa ljudduschar på ett utmärkt sätt kan användas för att sprida organisations- och produktstories. Vi har redan provat det med Arlanda Express och det fungerar utmärkt.
Vill du äta gratisfrukost den 24 januari ska du skicka uppgifter till lexterfrukost@storytellers.se så återkommer vi. Högtalarna är fantastiska och Lexter har Sverigeagenturen. Innehållet kan jag leverera till den som vill sända stories i riktade ljudstrålar.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
När mina yngsta barn var små så hade jag redan läst så många sagor till de äldre att jag var lite trött på Disneys musse-piggifierade versioner av HC Andersen och bröderna Grimm. Inte heller de präktiga Barnens Bokklubbsberättelserna räckte till.
Då började jag berätta om mig själv. Små sanna händelser ur mitt liv.
Barnen älskade detta och det har präglat vår relation. I dag är de 15 och 17 och berättar gärna själva. Dessutom känner de mig väl. Jag berättade om stort och smått fult och snyggt. Men jag talade alltid sanning. Det håller också som idé i Corporate Storytelling.
Detta är ett trevligt sätt att umgås också med övrig familj och vänner. Kanske vid middagsborden nu i juletid.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag som skriver det här nyhetsbrevet heter Matts Heijbel. Antingen har du själv tecknat dig på sändlistan via nätet eller så har du gått på något av mina seminarier.
Det jag tar upp här finns i fördjupad form på http://storytellers.se där det finns cirka 550 texter om Corporate Storytelling. Där finns tips, frågor och svar, akademiska uppsatser och mycket annat. En riktig entusiastplats.
Om du inte vill ha brevet längre så kan du skriva nej tack till nyhetsbrev@storytellers.se
Hälsn
Matts Heijbel
Stockholm 12 december 2007
Posted by Matts at 2:50 EM | Comments (0)
december 11, 2007
Svenskt Näringslivs sagor
Svenskt Näringsliv har nu i juletid en kampanj i dagspressen baserad på tre värderingssagor klädda i den klassiska sagans form. Man backar upp på hemsidan. Jag vet inte...
...om Svenskt Näringsliv internt kallar detta för storytelling, men det skulle inte förvåna mig. För mig är det hur som helst som vilken reklamsaga som helst.
Jag vill här bara reflektera över dramaturgin i julsagorna. Jag förstår att SN arbetar för sina värderingar, men hur.
Visserligen är kampanjen sagoberättande i ordets anglosachiska betydelse, story - telling, men Svenskt Näringsliv har inte tagit chansen att låta exempel från verkligheten tala i sagorna.
I stället har de, i den tidiga 1900-talssagans moraliserande form, velat markera mot exempelvis sist-in-sist-ut-principen och mot somligas åsikt att det är fult att tjäna pengar.
Det förstår jag så väl att Svenskt Näringsliv vill göra. Men det är svårt att veta vilken målgruppen är när man väljer den här formen som låter ungefär som ett rätt tafatt försök att härma tonen i exempelvis Elsa Beskows Hattstugan.
Vill man påverka barn? Julsinnade vuxna? Redan invigda? De som tycker annorlunda och ska omvändas? Politiker och beslutsfattare av olika slag? Jag förstår inte.
Kanske vill man bara försöka få igång en debatt om värderingarna. Så här skriver SN på webben:
" I samhällsdebatten finns ofta ett tilltal som gör att många känner sig exkluderade, därför väljer Svenskt Näringsliv att förenkla i så hög utsträckning som möjligt för att få ut budskapet till så många som möjligt. "
Men då skulle man kunnat komma längre tycker jag.
Den moderna politiska sagan i Sverige har inte så många exempel att visa upp. Men jag kan tänka mig att skribenterna har tittat på Astrid Lindgrens saga om Pomperipossa.
Den fick ju en enorm genomslagskraft som politiskt vapen. Bo Strömstedt anser till och med att det var Pomperipossa som stjälpte regeringen 1976. Jag tror att han menar att till och med Gunnar Sträng ansåg att Pomperipossa avgjorde valet. Jag brukar nämna det exemplet på mina seminarier.
Men i det fallet var det en riktig, känd sagotant, som skickligt i sagans form talade om verkliga händelser. Det är skillnad det.
Om man jämför Pomperipossa med Svenskt Näringslivs värderingssagor så är den stora skillnaden att Pomperipossa var just en sann berättelse från verkligheten, låt vara i sagans dramaturgiska form.
Den handlade om hur skattesystemet slog så hårt mot just Astrid Lindgren att hon i praktiken betalade fler procent i skatt än vad procent kan vara, jag vill minnas 102 procent. Hon gick alltså back. Sen fick andra dra sina slutsatser själva vilket fällde en regering.
Jag tror att Svenskt Näringsliv hade fått större framgång om de, gärna i sagans form, hade kunnat visa verkliga händelser som speglade det de ville säga. Riktiga case helt enkelt.
De hade ändå kunnat börja med sagoorden: Det var en gång... och sluta med det moraliska mantrat: Så kan det gå...
Om man jobbar med Corporate Storytelling, på det sätt som den här webbplatsen hanterar ämnet och som den internationella Corporate Storytellinglitteraturen beskriver kommunikationsformen, hade man nog kommit på det och valt det.
Använd alltså gärna sagans arketyp som design men fyll den med verkliga människor. Man väljer helt enkelt att skörda berättelser och använder manus från verkligheten.
Posted by Matts at 3:10 EM | Comments (0)
Kommunicera med 50+
När man ska söka och dramaturgiskt förpacka stories för gruppen 50+ så är det inte alltid säkert att samma mentala bilder fungerar som för yngre målgrupper. Ibland fungerar förstås en story rakt igenom generationerna men ibland behöver berättelser skiktas för olika åldersgrupper. Den internationella 50+byrån Senioragency har några...
...gyllene regler som de tycker man ska ta hänsyn till när man vill påverka 50-plusare.
Förenklat och förkortat påstår Senioragency det här:
1.
Var positiv. Vi behöver inte påminna en 50-plusare om bekymmer och problem för att nå fram.
2.
Var inte för reklamig i tonen. 50-plusaren, utanför den rena mediavärlden, är måttligt intresserad och imponerad av reklambruset som omger honom/henne.
3.
Visa gärna 50-plusaren tillsammans med andra generationer. Far- och morföräldrar vill gärna vara snälla mot barn och barnbarn. Även om 50-plusaren inte har egna barn så vill han/hon inte buntas ihop i en-generations-gäng.
4.
Beskriv 50-plusaren som aktiv och attraktiv. 50-plusare är ofta i god form och tar väl hand om sin fysik. Det handlar alltså inte om stapplande gamlingar, inte ens när de är 70+.
5.
Tala om själva produkten eller tjänsten. Inte en massa kringsnack. Innehåll är viktigare än yta för 50+.
6.
Använd gärna andra kända 50-plusare i kommunikationen. Varje generation har sina hjältar exempelvis bland idrottsstjärnor, författare och skådespelare. De fungerar bättre än anonyma modeller.
För en Corporate Storyteller kan dessa gyllene regler säkert vara bra att ha med i beräkningen när vi behöver utveckla eller skörda olika berättelsedramaturgier för olika åldrar eller när målgruppen är specifikt 50+. Sen är förstås 50+ en fantastisk blandning av människor med kanske 40 år kvar att leva så det är ett trubbigt begrepp.
Corporate Storytelling använder dessutom ofta emotionell kommunikation snarare än emotionell vilket skär resonemangen på ytterligare ett sätt. Men det är alltid bra att varsamt mäta berättelserna mot olika avstämningskriterier och då är Senioragencys gyllene regler spännande instrument för att göra verkligheten synlig.
Posted by Matts at 11:58 FM | Comments (0)
december 8, 2007
Clas Ohlsonstoryn
Journalisten Johan Pellas har skrivit Clas Ohlsonstoryn (Clas Ohlson från fäboden till börsen). Per Albin byggde folkhemmet, Ingvar Kamprad inredde det, Clas Ohlson reparerade det, skriver Aftonbladet (Eva Buskas och Kristina Edblo) apropå boken. Ur ett Corporate Storytellerpersperktiv är Clas...
...Ohlsonäventyret förstås jättespännande. Men det är lätt att hamna i övervägande historia istället för berättelser.
Clas Ohlson tog över sin brors cykelverkstad 1914. En äldre kusin hade startat Åhlén & Holm, dagens Åhléns. Så det fanns affärsidéer i släkten sen tidigare. Clas Ohlson & Co blev det i Clas namnvariant när han upprepade kusinens affärsidéer.
84 år gammal dog Clas 1979. Född på en fäbod i byn Skog i Dalarna. Nu finns över 80 Clas Ohlsonsbutiker. I Sverige, Norge och Finland. Nästa år också i Storbritannien.
Detta är något av en story. Clas skulle bara ana vart det ledde från Insjön ut i världen. Kanske gör han det i sin himmel.
Som Corporate Storyteller ska man se upp så att det inte bara blir företagshistoria utan lika mycket Här och Nu och Sen som hur det var Då när allting började.
Är det just företagets historia man är ute efter, då kan man ju skriva en företagshistoria.
En Corporate Storyteller har i sin tanke lika mycket historier som historia. Och alltid den enkla tidsaxeln då - nu - sen! Med den enkla tidsstrukturen kommer man långt.
Posted by Matts at 7:36 EM | Comments (0)
december 7, 2007
Lantmännen söker storytelling
Det går bra för Lantmännen som nu omsätter 32 miljarder kronor. Lantmännen Lantbruk, som utgör koncernens själva kärnverksamhet, ska nu med min hjälp, se vad organisationsstorytelling skulle kunna innebära för fördelar. Jag ska medverka och initiera..
...den processen i Tylösand i januari.
Kanske leder det senare till en mer systematisk process där Lantmännen bygger en gemensam repertoar av berättelser hämtade från verkligheten som bidrar till att på emotionell grund göra den den egna kompetensen synlig för medlemmar och kunder.
För det finns förstås ett starkt storykapital hos Lantmännen. Jag lovar.
Lantmännen, som helhet, ägs av 44.000 svenska lantbrukare, har 13.000 anställda, finns i 20 länder och omsätter som sagt 32 miljarder kronor.
För mig är det obegripligt att inte alla organisationer inventerar sitt berättarkapital. Några få gör det strategiskt. Nu är alltså också Lantmännen på gång in i detta.
Posted by Matts at 5:30 EM | Comments (0)
december 6, 2007
Film för UL
I dag har hela personalen i Upplands Lokaltrafik fått en film där jag var delaktig i manus och genomförande. Tanken med projektet var att...
...beskriva Upplands Lokaltrafiks uppdrag och kulur inför 30-årsjubiléet nästa år.
Vi valde något vi kallade Attenborough-konceptet, dvs ett antropologiskt perspektiv där jag, likt BBCs David Attenborough, besökte och skildrade UL och deras entreprenörer med kärlek och respekt. Deras egna berättelser om sig själva lade den folkloristiska stortellinggrunden för beskrivningen av företaget och dess uppdrag.
Inte en siffra, inte en byråkratisk artighet. Bara kultur och kärleksfull skildring av människor och de 250 bussarna som har ett viktigt uppdrag i Uppland.
Jag var inbjuden till en ceremoni i samband med ULs julfest på Furviksparken.
Posted by Matts at 9:33 EM | Comments (0)
Dagens Media uppmärksammar
I Dagens Media 21/07, som kom till läsarna igår, skriver Kristin Djerf om mitt och Tullbergs Kommunikationsbyrås Storytellingprojekt i Huddinge.
– Vi har anlitat Matts Heijbel för att hjälpa till att göra storyn intressant, inte bara informativ, säger informationschefen i Huddinge, Berit Oscarsson till DM, apropå uppdraget.
Jag själv konstaterar, i Dagens Mediaintervjun, bland annat, att Huddingestoryn som vi jobbar med ska bottna i sanning för att kunna göra sitt jobb. Den måste vara kort och enkel att förstå. Inte för mycket fakta och årtal.
Jag och Tullbergs VD, Torsten Tullberg, har hittills bland annat rest runt i kommunen för att känna in själen och kommunkulturen.
Nu läser vi också på men försöker att hålla oss fria i tanken.
Här gäller det bl a att få ihop bilden dels av Norra Europas största handelsplats som finns i Kungens Kurva, Karolinska universitetssjukhuset / Huddinge och den starkt pulserande nybyggarstämningen bland självbyggande entreprenörer vid Gladö Kvarn. Till detta kommer folket i Sveriges största sammanhängande villamattor som täcker stora delar av kommunen. Allt detta ligger till råga på allt omgivet av stora orörda naturreservat som exempelvis Paradiset.
Huddinge är inte precis enformigt.
( Villamattor kallas förresten de stora sammanhängande villaområdena som sträcker sig kilometer efter kilometer i Huddinge )
Dagens Medias papperstidning har 20.000 läsare. Den profilerar sig som affärstidning inom marknadsföring och medieval. Läsarna är marknads-, reklam-, informations- och produktchefer i reklamintensiva företag.
Enligt Dagens Media är storytelling en av de starkaste trenderna just nu inom mediabranschen.
Posted by Matts at 11:51 FM | Comments (0)